I torsdags dömde Växjö tingsrätt en 15-årig pojke från Katrineholm till sju år och sex månader i fängelse, bland annat för anstiftan till mord på en kvinna i Växjö.
– Gängen ser barnen som förbrukningsvaror. De lurar dem, pressar dem, hotar dem. Sedan är det tack och hej, säger Mattias Klingström, kommunpolis i Katrineholm, Flen och Vingåker.
Han vill uppmärksamma gängens rekrytering av barn och ungdomar till kriminella gäng. Sommaren är riskfylld, när många unga är ganska sysslolösa.
Från Katrineholm har flera ungdomar rekryterats.
Växjömordet är det senaste, där en ung person från Katrineholm varit inblandad. Förra veckan skrev tidningen om ett sprängdåd i Göteborg, där en 18-årig tjej från Katrineholm misstänks ligga bakom. Hösten 2023 åkte en pojke som bott hela sitt liv i Katrineholm till Uppsala. Där deltog han i mordet på gängledaren Ismail "Jordgubben" Abdos mamma, som sköts genom ett öppet fönster i hennes hem. Han straffades med fyra års sluten ungdomsvård.
– Det är lätt för oss som bor här i mindre orter att tänka att det här är storstadsfenomen. Brotten sker inte här, men i flera fall är det våra barn som tar uppdragen och åker och begår de brutala brotten, mördar och spränger, säger Mattias Klingström.
Det har gått ganska snabbt, från att samhället inte sett problemet, utan tänkt att det är vuxna som begår brott, till att ungdomsrekryteringen blivit ett nationellt problem, konstaterar han.
De unga lockas, hotas eller pressas att ta på sig uppdragen.
Oftast sker kontakterna digitalt, nästan alltid via krypterade appar. Det är sällan kriminella rekryterare står utanför skolorna och försöker locka ungdomar, konstaterar Klingström. Skickar man ut förfrågan till ett tillräckligt stort antal unga är det alltid någon som nappar. Klingström liknar det vid e-postbedrägerier, där någon svarar om man skickar ut tillräckligt många mejl.
Men han kan inte slå fast att en viss grupp ungdomar är rekryterarnas målgrupp.
– Det är både killar och tjejer, både från svensk bakgrund och invandrad. Åldrarna är cirka 15-20 år.
De lockas av livsstilen, eller löften om betalning.
– De ser status och umgänge, de vill känna sig häftiga, de vill bygga upp sitt rykte, de lovas betalning som de tror att de ska få. Ofta får man ingenting och åker man fast får man absolut ingenting. Men det är inte ens pengarna alla gånger, de tar uppdrag för att få status.
I Uppsala-fallet tycks Katrineholmspojken inte ha fått någon ersättning alls för att ha utfört mordet, utom möjligen pizza i "tryckarlägenheten", där han satt före och efter mordet, innan han greps.
Hoten kan gå till så, att de kriminella får kontakt med en ung person. Man ber honom eller henne skicka bild på sig, sitt pass och id-kort.
– Sedan säger de "om du inte utför det här skadar vi din familj", säger Mattias Klingström.
Polisen jobbar nära socialtjänsten för att hitta de unga i riskzonen. Finns konkreta misstankar kan sekretessen mellan myndigheterna brytas. Men Klingström hoppas att alla vuxna som har ungdomar i närheten ska vara vaksamma och slå larm vid misstankar.
– Alla måste jobba mot det, men vårdnadshavarna har det största ansvaret. Om man ser att barnet beter sig konstigt, glorifierar gangsterlivet, har nya kläder eller ny telefon – ställ frågor. Fråga vilka appar de använder, vilka umgås de med? Kan man inte hantera det, ta kontakt med polisen eller socialtjänsten. Det är inget misslyckande att ta hjälp.