Den rättsliga processen har varit långdragen men nu har HD landat i en dom.
Nu har Högsta domstolen kommit fram till att den man som jobbat på ett LSS-boende i västra Sörmland och vid flera tillfällen under en längre tid våldtagit en brukare – Som HD bedömde hade mental kapacitet som en mellanstadieelev – gjort sig skyldig till brott.
Det är så klart skönt att den utsatta äntligen får den upprättelse hon förtjänar, även om en dom så klart inte kan göra skadan ogjord. Men frågan som väcks är hur detta kunde få pågå, varför kunde man systematiskt våldta och manipulera henne under ett års tid?
Att det rapporterats att han sett till att isolera kvinnan och få henne att hålla deras relation hemlig kan vara en faktor. Men att ingen märkt någonting under ett års tid är ändå anmärkningsvärt. När det väl uppdagades gjorde föreståndaren för boendet rätt, det upprättades en anmälan.
Men fallet i västra Sörmland är inte det enda där en person i en utsatt ställning har blivit utsatt för våldtäkt. I Uppsala har det rapporterats om flera våldtäkter av äldre kvinnor i hemtjänsten. I Eskilstuna åtalas en anställd på ett äldreboende för våldtäkt. Det här är ett problem som finns runt om i landet.
Men hur kan man göra för att förebygga dessa fruktansvärda övergrepp?
I Katrineholms kommun har man valt att alla som jobbar med vård och omsorg ska lämna in ett registerutdrag innan man får börja jobba. Det är mycket bra, det är ett sätt att sortera bort de allra mest uppenbart olämpliga personerna redan vid ansökningen.
Men inget system är perfekt och även genom ett sådant nät kan olämpliga personer som vill illa ta sig in.
Vill man förstå hur man ska agera för att förhindra så många övergrepp som möjligt så kan det vara nyttigt att börja titta på hur man inte ska göra. Här har tyvärr Uppsala kommun visat exakt hur man inte ska hantera en sådan situation.
Från början kom det in flera larm om en medarbetare, enligt rapporterna ska han bland annat ha blottat sig för en kvinna vid namn Elsa. Larmen ignorerades och efter ett tag så våldtog mannen också Elsa. Även en kvinna vid namn ”Siv” blev våldtagen av flera anställda inom hemtjänsten, också hon hade larmat om olämpligt beteende från dem innan det eskalerade.
Inte nog med att dessa män inte undersöktes grundligt när de första larmen kom in. De fick också jobba kvar och fortsatt gå hem till äldre brukare under en pågående utredning. Det var inte bara den närmaste chefsstrukturen det var fel på. Även den politiska ledningen i Uppsala la mer tid på att försöka skjuta ifrån sig ansvar och undvika att bli granskade än att faktiskt skapa upprättelse för de utsatta och lösa hemtjänstens systematiska problem.
Personer som jobbar med de allra mest utsatta i samhället behöver tydligare kontrollmekanismer.
Det man i stället måste göra är några saker. Det viktigaste är att ta larm på allvar. Se till att uppgifter om olämpligt beteende hanteras direkt. Då kan man ha möjlighet att stoppa riktigt grova övergrepp innan de sker, ta varningssignalerna på allvar.
Som kollega och framför allt som chef måste man vara extra vaksam. Beter sig någon på jobbet märkligt? Säger de eller gör olämpliga saker? Återigen ta det på allvar. Betyder det här att alla lite för plumpa skämt ska leda till att man sägs upp omgående? Nej så klart inte. Men man måste tydligt markera vad som är okej och inte. Och beter någon sig olämpligt återkommande så är kanske inte vårdyrket för dem.
Som organisation måste man se till att skapa en kultur där anställda känner sig bekväma, uppmuntrade och till viss del tvungna att rapportera oegentligheter. Det gör man genom att inte få de som slår larm att känna sig besvärliga, bekräfta att det är både rätt och viktigt att säga till om man ser något.
Och om någonting skulle hända är det viktigt att ta ansvar, både från organisationen och politiken. Fokuserar organisationen på att skydda sig själv – som i Uppsala – kastas de utsatta lätt under bussen.