Ida Lithell, Katrineholms-Kurirens chefredaktör.
Jag köar framför Postnords utlämningslucka. Paketet jag får i famnen väger inte mycket och ska enligt uppgift innehålla ett designerplagg som tillverkats i Europa. Hemma väntar släktingar, redo att spela in en unboxingvideo på hallmattan. Plagget har använts av någon annan, kanske av flera andra. Det saknar nylukt och krispiga färger, men bär redan på en historia.
Efter att ha ruttnat på konsumtionshetsen arrangerade jag och en vän publika klädbytarträffar. Till vår popupbutik i Gallerian i Stockholm fick man ta med sig max tre plagg och ta hem lika många som man lämnade in. Viktigast av allt: varje plagg skulle ha sin historia nedtecknad. På lappar hängande i bälteshällor och blixtlås stod den ena otroliga berättelsen efter den andra. En sjal som torkat sorgetårar, stentvättade jeans som gått mot rött och hamnat på sjukhus.
Mycket vatten under broarna sedan dess. Mer specifikt krävs 6 200 liter vatten för att producera ett par jeans. Samma mängd fyller 41 badkar. Släng in att dagens textiltillverkning är lokaliserad till länder med vattenbrist.
Nu vet vi att vi behöver minska vår konsumtion. Greenwashing, dropshipping och andra fenomen som slutar på -ing gör det allt svårare att navigera i utbudet, och helst borde vi låta bli att köpa det mesta.
Till vår hjälp har vi två myndigheter. Konsumentverket, som jobbar för att konsumenter ska känna till och använda sina rättigheter, och Allmänna reklamationsnämnden (ARN), som prövar tvister mellan konsumenter och företag.
Inom området finns den oberoende organisationen Sveriges konsumenter, som verkar för ökat konsumentskydd. Sveriges konsumenter har fått statligt stöd sedan starten 1992, parallellt med projektstöd. Men sedan 1 januari i år är stödet indraget av nuvarande regering.
Samtidigt ser vi hur produkter från ultra fast fashion-industrin ökat på second hand-marknaden. Om återvinning och cirkulär ekonomi är räddningen är det kört för dessa varor. Grundkraven som ställs på en produkt inom den cirkulära ekonomin är lång livslängd, lång användningstid och att den ska gå att återvinna.
Vad vi behöver för att kunna ta kloka beslut är snabb och skarp konsumentrådgivning och politik som front mot Shein, Temu och andra oetiska e-handelsjättar.
Röda korset avråder i dag sina butiker från att ta in kläder från de kinesiska e-handelsföretagen, eftersom plaggen kan innehålla kemikalier som är förbjudna i Europa. Kläder från Shein och Temu ska gå direkt till förbränning, inte ut i butik.
När vi på tidningen kollar hur det ser ut i Röda korsets butik i Katrineholm berättar en anställd att de precis hittat ett salufört plagg från Shein som slunkit igenom – trots att man följer den centrala policyn. Plagget plockades bort. Det är förklarligt att misstag sker. Inkomna kläder kan ha bortklippt etikett. Arbetet i butik bedrivs delvis av volontärer, vilket är lovvärt och svårt att kritisera ur något perspektiv.
Att butiker inte tar emot varor från Temu och Shein behöver framgå tydligt för dem som vill skänka saker. Alla second hand-butiker kan tacka nej till plagg utan ursprungsetikett och till plagg som uppenbart kommer från ultra fast fashion-industrin.
Från och med 1 mars 2025 måste restauranger kunna informera kunder om ursprungsland för kött från nöt, gris, får, get och fjäderfä. Ett krav på ursprungsdeklaration borde gälla även inom klädindustrin. I dag är kravet att textilprodukter som säljs inom EU måste ha en etikett som visar vilka textilfibrer produkten innehåller och består av.
Konsumentens egenansvar är stort. Vi kan påverka med våra plånböcker och laga våra plagg istället för att kasta dem i hushållssoporna. Det är ju dessutom förbjudet sedan 1 januari.
Det finns en måttstock för en hållbar garderob signerad Naturskyddsföreningen: Max 74 plagg per person, högst fem nya plagg per år. Plaggen ska hålla i 15 år och klara 270 tvättar.
Nu ska vi äntligen öppna paketet hemma på hallgolvet.
Loggan sitter inte riktigt där den ska. Sömmen som ska vara rak är kurvig.