Alltså, jag har aldrig varit någon större beundrare av "vår" lokaltidning Katrineholms-Kuriren. Inte för att tidningen i sig är "dålig". Det är bara det att innehållet inte är av det slaget att jag inte kan tänka mig vara utan det.
Jag tillhör alltså inte "målgruppen" som är ordet som ska förklara för vem som tidningen vänder sig till. Men plötsligt läste jag en rubrik (i datorn) som väckte mitt intresse, eller kanske mer rätt, min sympati.
Och jag fann mig också vara mycket nöjd med vad Niklas skriver. Med lite spets blandad med små humoristiska sidohopp.
Därför har jag just nu investerat 29 kr i en månadsprenumeration – igen…
Jag är ingen öldrickare, jag föredrar vin, men jag sympatiserar synnerligen starkt med vad Niklas Linder uttrycker om öldrickande i rubriken. Där han avslutar sin text med: "Inte bara för att det borde vara varje vuxen människas förbannade rättighet att kunna ta sig ett glas i parken utan också för att det är en förutsättning för att den ska kunna bli en levande mötesplats."
Men sådant har moraltanterna (av båda könen) ingen förståelse för.