Lärarförbundet anser att två av tretton kriterier är allra viktigast, när landets 290 kommuner ska rangordnas från den bästa till den sämsta. Kriterierna är utbildade lärare och lärartäthet – och i båda dessa får Strängnäs kommun ett förhållandevis dåligt resultat, i fackförbundets årliga jämförelse Bästa skolkommun.

– Lärarbristen är ett nationellt problem som är som störst i Sörmland, så det här är en fråga som behöver lyftas högre än i barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs. Med den nya skolstrukturen har vi påbörjat ett arbete med att skapa attraktiva arbetsplatser, för att bättre kunna konkurrera om lärarna. Det är en bit på vägen men långt ifrån svaret på hela frågan, säger Maria Ehrnfelt (M), ordförande för barn- och utbildningsnämnden.

Bäst går det för Strängnäs kommun i kriterierna genomsnittligt meritvärde i årskurs 9, andelen barn i åldrarna 1–5 år som är inskrivna i förskola, andelen elever i årskurs 9 som är godkända i alla ämnen och andelen 20-åringar som har behörighet att söka till högskolor.

Artikelbild

Charlotta Bergquist, ordförande för Lärarförbundet i Strängnäs.

Men hur mycket pengar som läggs på undervisningen – kostnaden per barn eller elev, exklusive lokaler och inventarier – och antalet sjukskrivningar inom lärarkåren att nämnden är underfinansierad i förhållande till vad en skolplats egentligen kostar.

– Jag önskar tydligare prioriteringar på barn och unga i vårt budgetarbete. De kostar pengar, men tar vi inte hand om dem när de är små så kommer de kosta pengar för en annan nämnd när de blir större.

Skatteunderlaget viker – samtidigt som en växande och åldrande befolkning ställer krav på den kommunala välfärden. Hur ska barn- och utbildningsnämnden i det läget kunna få mer pengar?

– Jag tycker att det vore rimligt om de kommunala bolagen delade med sig av sitt resultat till kärnverksamheterna. Barn- och utbildningsnämndens och socialnämndens budget för alla lokaler är en stor del av deras intäkter, då tycker jag att de kunde ge viss avkastning tillbaka till oss.

Skattehöjning?

– Det sitter nog ganska långt inne, först ska vi ha gjort allt annat vi kan. Men hade man kunnat göra riktade skattehöjningar, så man kunde garantera att pengarna verkligen hamnar i skolan, så hade jag varit den första att säga ja till höjd skatt, säger Maria Ehrnfelt.