Hemma på Saltorp i Vingåker trivs Rosen Hammar som fisken i vattnet. Den som tvekar på hans smeknamn får en tydlig ledtråd av hans keps.
Det är en av de där marsdagarna då våren velar. Strålande solsken, men inte så värst varmt. Några kilometer utanför Vingåker, utmed en slingrig landsbygdsväg, bor familjen Hammar/Lind i ett rött hus med vita knutar.
När dörren slängs upp tar en nysnaggad 20-åring emot med sin mamma Lena Hammar. Även om mamma glömmer sig och säger Elliot, håller han själv hårt på smeknamnet Rosen, som han själv har valt. Pappa Janne Lind är på jobbet och frågan om vad pappa heter får ett klurigt svar.
– Du kan skriva gammelpöjken, säger Rosen Hammar med ett roat leende.
Sugen på ett ägg till frukost? Rosen Hammar vet var hönsen gömmer sina nyvärpta.
Hans humor är avväpnande och även om Rosen Hammar är sparsam med de talade orden är kommunikationen ekorrkvick.
Han visar väg in i ett hem, som är oemotståndligt brokig skattkammare för sakletare. I hallen samsas en hög trave antika koffertar med en närsynt grävling som bär kungakrona.
Familjens hem beskrivs bäst beskrivas som en skattkammare för sakletare. Till samlingarna hör traven med koffertar och den närsynta grävlingen.
I vardagsrummet står glasvaser i regnbågens alla färger och här dyker de första spåren av Rosen Hammars imponerande Pez-samling upp. Han har över 2 000 Pez-automater och de fantasifulla godisbehållarna med små tegelstensformade tabletter står i givakt i sina hyllor. Två av dem är extra speciella, för de föreställer Rosen och hans mamma. Den ena med en yvig röd kalufs och den andra med fläta över axeln, PezElliot och PezLena.
På hylla står PezElliot och hans mamma Pezlena som brukar dyka upp med nya ävenyr på deras gemensamma Instagramsida en_pezsamlares_liv.
Ovanför hemmets branta trapp har Rosen Hammar en del av sin imponerande Pez-samling. Han har över 2000 stycken.
– Vi brukar ta med dem när vi är på utflykt och lägger ut bilder på vårt instagramkonto En pezsamlares liv. Sen har Elliot ett eget konto om sitt liv med 241 följare. Det är mest jag som skriver, men jag frågar alltid om det är okej att jag lägger ut. Ibland blir det blankt nej, berättar Lena Hammar.
Men det är inte bara prylar Rosen Hammar samlar på, han gillar att omge sig med färgstarka människor.
– Om det är någon han gillar brukar han kalla dem för galna. Vi är väl en galen familj, men man ska inte vara som alla andra, stöpta i samma form, säger Lena och skrattar.
Sedan han tog studenten har Rosen Hammar haft sitt jobb på Ekgården i Vingåker, i Englagruppen. Men drömjobbet är ett annat.
– Han har alltid velat jobba på polisstation och älskar poliser, så han kallar dem "mina kollegor".
En silverbricka på väggen har blivit ram för ett helt gäng bilder från förr.
Dagboken, som följer med till jobbet, har härliga bilder på Rosen Hammar från barndomen.
På dagliga verksamheten har Rosen Hammar eget rum med skrivbord och han gläntar på ett dvd-fodral sprängfyllt med post-it-lappar. På dem har han antecknat en massa bra kom-i-håg-saker till dagens intervju. Läskoden knäckte han redan som femåring.
– Vi skulle åka på ett läger för barn med Downs syndrom och de hade skickat en broschyr. Jag började läsa för Elliot, men han tog över och fortsatte. Ända sen han var liten har han velat ha textremsa på tv:n och ibland bytte han språk och började prata norska. "Ska vi spise?", frågade du mig när du var hungrig.
Få av Kurirens läsare har lika bra koll på tidningen som Rosen Hammar. Det är sen gammalt. Som barn samlade han på Kurirenreportrarnas bylinebilder och 2016 fick han sin egen som elvaåring, under ett studiebesök på Kuriren.
Så här såg det ut när Elliot Hammar var på studiebesök på Katrineholms-Kuriren 2016 och fick en egen bylinebild. Med på bilden ses tidigare Kurirenmedarbetarna Carina Wising, Marie Hillblom och Rebecka Jonsson.
Rosen Hammar har första tjing i familjen på att läsa Katrineholms-Kuriren först.
– Han tar med tidningen till jobbet, så jag och Janne får läsa den när han kommer hem, berättar Lena Hammar.
På hemmaplan är det vänster soffhörn framför tv:n som gäller och Rosen Hammars dvd-samling är enorm, likaså hans kunskaper om skådisar. Till favoritfilmerna hör bland andra Hasse & Tages samlade verk och klassiker som "Vi hade i alla fall tur med vädret".
Fritidsintressena är många och går i vågor: ridning, fågelskådning och magnetfiske har avlöst varandra. Sommartid gillar Rosen Hammar att paddla sup-bräda i Marsjön ett stenkast hemifrån, men det gäller att läget är det rätta. Rosens autism gör honom extra ljudkänslig. Hundar som skäller och barn som skriker är för jobbigt.
– Du håller ju alltid tummarna i bilen för att det inte ska vara några ungar på badplatsen. Då får vi vända hem, säger Lena Hammar och får en medhållande nick i retur.
Olika huvudbonader hör till Rosen Hammars samlingar. På ett ögonblick förvandlar han sig till en cool steampunkare.
När många människor skrämt väjer för döden gör Rosen Hammar tvärtom. Ett av hans stora intressen är att läsa dödsannonser och besöka kända personers gravar. Som den där gången familjen vallfärdade till Lidingö kyrkogård, där flera av Rosens favoritkändisar fått sin sista vila.
– Vi gick i flera timmar i regnet och letade tills vi hittade Hans Alfredssons, Tage Danielssons och Povel Ramels gravar. När vi skulle åka mulnade Rosen ihop i framsätet. När vi frågade vad som var fel fick vi veta vem vi glömt: skådespelerskan Mimi Pollak, berättar Lena Hammar.
I Rosen Hammars bokhylla hittar man en hel del nostalgi. Vad sägs om "Boken om Hasse& Tage", "Stig Helmer-stories" och "Bland berömda svenskar : 62 promenader på Stockholms begravningsplatser."
Rosen Hammars intresse för döden blossade upp under pandemin.
– Elliot har både anhöriga och klasskamrater som gått bort, men extra starkt blev det när hans resurs Viktors bror Rikard dog under pandemin och han läste om honom i tidningen. Rikard hade också Downs syndrom och Elliot pratade länge både om och med honom. Är vi i en kyrka brukar han alltid tända ett ljus för Rikard, berättar Lena Hammar.
Rosen Hammar visar vägen uppför husets branta trappa till hans eget näste, där kreativiteten fått fritt spelrum. På bokhyllorna ligger en samling huvudbonader och perfekt uppradade Pez-figurer kikar ner från sina hyllor.
På Rosen Hammars säng väntar ett par omaka strumpor på att rocka under fredagen.
Den ståtliga fågeln har hobbyornitologen Rosen Hammar gjort själv. Bildtextförfattaren törs inte gissa vilken fågelart det är.
På sängen ligger redan två olika strumpor redo inför fredagens högtidsdag. Är det någon som vet hur man rockar sockor är det Rosen Hammar.
Den 21 mars varje år firar Rosen och hans familj Världsdagen för Downs syndrom med att rocka sockorna, det vill säga bära omaka strumpor för att hylla olikheter.
Lena Hammar hyllar sin son med flera tatueringar. Den här knyter an till Elliot Hammars diagnos atypsik autism och texten lyder: I would not change you for the world, but i would change the world for you" (Ungefär: Jag skulle för allt i världen inte vilja förändra dig, men jag skulle förändra världen för dig.)
Lena Hammar hyllar sin son med flera tatueringar. Den här kallas "The lucky few", där de tre staplade pilarna symboliserar Downs syndrom-diagnosen. "Har man ett barn eller annan anhörig med Downs syndrom känner man igen varandra på tatueringen", berättar Lena Hammar.
Lena Hammar hyllar sin son med flera tatueringar. Här är Elliots bebisfotavtryck.