Det finns en växande trend som på sociala medier ofta kallas "soft girl". En typisk soft girl bryr sig inte om att knyta kontakter och göra karriär: där prioriteras det långsamma livet och aktualiseringen av jaget utanför arbetsmarknaden. Många berättar att idealet är en återgång till konservativa ideal om att ta hand om hemmet åt sin man, familjeförsörjaren. Men det är inte anledningen bakom familjen Quist-Hofmeijers beslut.
Det lilla torpet i Sköldinge ligger skyddat från större vägar och är helt omgivet av åkermark. Familjen Quist-Hofmeijer flyttade in förra året efter att ha bott i Flen i några år.
Tillsammans har Helena och Michael sammanlagt sju barn, men det är de två yngsta, en tvååring och en åttamånaders, som är deras gemensamma och de som bor i huset på heltid. Båda tittar mycket intresserat på reporterns bärbara dator när den ställs upp på bordet. Helena Quist ler och förklarar fascinationen med att barnen inte har några skärmar, vardagsrummet har heller ingen tv.
– Vi tittar bara på Kalle Anka på julafton, säger hon.
Istället för att hamna i soffan med telefonen efter en lång arbetsdag satsar paret på analoga lekar som främjar fantasin.
– Jag vill peppa dem att komma på lekar själva, fri lek tycker jag är viktigt. De intryck vi får är från varandra, det blir ett lugnare tempo. Egentligen vill jag inte ha kvar telefonen själv, men jag behöver den samtidigt för att kunna nå ut, så det är svårt.
Helena är en så kallad hemmamamma. Hon har valt att lämna sitt yrke som barnmorska för att stanna hemma på heltid med sina barn. Hennes partner Michael försörjer istället hela familjen på sin lön.
Men för Helena och Michael är valet att stanna hemma inte någon konservativ längtan till hemmafruarnas tid. För dem handlar det om en reaktion mot bristande valfrihet och missnöje med skolapparatens funktion.
– Det är ett behov, man vill vara nära sina barn. Med mina fyra andra barn var jag inte lika medveten, de gick på förskola och jag kände att det var något som skavde. Men man lär sig av sina misstag, säger hon.
"Det är klart att man ska lära sig läsa och skriva men det finns viktigare saker att lära ut än alla floder i Europa"
Helena Quist
Förskolan är frivillig i Sverige, men grundskolan är obligatorisk. Andra föräldrar som, likt Helena och Michael, har hittat ett alternativ i svensktalande Åland. Där har man läroplikt, men ingen skolplikt, vilket tillåter undervisning av en förälder i hemmet.
Att åka till just Åland är något Helena och Michael också har pratat om. Det vill säga lagom till när de yngsta barnen kommer upp i skolåldern.
– Hade vi kunnat dra iväg hade vi nog gjort det, men vi är en stor bonusfamilj. Jag försöker verkligen verka för att det ska bli en förändring. Jag vill lära våra barn hur man blir en bra människa, hur hanterar man känslor och skapar bra relationer till varandra. Det är klart att man ska lära sig läsa och skriva men det finns viktigare saker att lära ut än alla floder i Europa.
Familjen bor i ett torp i Sköldinge omgivet av skog och åkrar.
De skulle vilja se en större valfrihet när det kommer till skola och förskola. Helena beskriver den svenska skolan som ett likriktat system med stora barngrupper och för lite tid för att tillgodose varje barns unika förutsättningar.
– När jag träffade Michael och blev gravid kändes det viktigt för oss båda att välja att vara hemma. Det är bäst för mina barn att få vara i en lugn hemmamiljö med mig som är deras mamma. Jag kan ge dem det de behöver och lägga upp deras vardag utifrån deras behov. Det blir lugnare och tryggare.
Idag kan hon inte tänka sig att bara få träffa sina barn under några timmar morgon och kväll.
– Lämnar jag bort dem missar jag många av de här sakerna som i utvecklingen som en pedagog får vara med på. Här får de lära sig i sin egen takt. Jag känner att den här tiden inte kommer tillbaka och att jag vill vara närvarande i deras liv. Och jag vet att jag kan ge dem vad de behöver. Det är klart att det har ett pris, men det är ändå så värt det.
"Många fastnar i att man måste leva på ett visst sätt, åka på semester och renovera köket och äta rätt saker", säger Helena Quist.
En av sakerna Helena har fått ge upp är den ofta diskuterade egentiden. Men för Helena verkar det vara ett överskattat koncept.
– Här hemma gör vi allt i ett långsammare tempo och jag väver in mikropauser under dagen med barnen. Sen parallellt med det kan vi städa, baka och laga mat. Det blir en bra mix mellan görande och varande. Men det behovet av att vara ensam är inte så starkt, jag tror att man har ett större behov av återhämtning om man jobbar för mycket.
Den balansen är också något hon försöker hjälpa andra mammor med i sin rådgivning.
– Många fastnar i att man måste leva på ett visst sätt, åka på semester och renovera köket och äta rätt saker. Vi snålar med föräldrapenningen och försöker leva på en lön genom de val vi gör. Vi köper begagnade saker och bygger eget, vi åker inte på dyra semestrar utan försöker göra saker tillsammans ändå.
"För oss är det viktigaste att barnen växer upp till vuxna som är nyfikna, kreativa och vana vid att kunna ha det lite tråkigt ibland"
Helena Quist
Det faktum att familjens försörjning i huvudsak kommer från Michaels lön har gjort det svårt för dem att kunna pensionsspara i nuläget.
– Vi har inte det utrymmet nu att pensionsspara, annars hade vi definitivt gjort det. Men att kunna få en pension ska inte vara anledningen till varför man lämnar bort sina barn. Då är jag hellre hemma och lever lite enklare, det är mitt moderskap som är prio. Det är mer värt att vara med barnen nu än att börja leva sen.
"Vi kommer inte att tvinga folk att leva som vi gör, vi vill att varje familj ska kunna hitta sitt sätt att leva. Man har ett val, även om det inte alltid känns så", säger Helena Quist.
I diskussioner om att förlita sig på sin partners inkomst brukar en inneboende problematik ibland komma upp. Kritiker menar att den som inte tjänar egna pengar riskerar att bli beroende av partnern på ett ohälsosamt sätt, vilket skapar en maktobalans i relationen. Det har kallats för en kvinnofälla.
– Man kan se det som en kvinnofälla att man har mindre pension, men den riktiga fällan tycker jag är att jobba 100 procent för att bli utmattad och sen gå in i väggen. Vi landar hela tiden i att vi ska jobba på vår relation för att få den att hålla. Men jag har ju ett jobb att gå tillbaka till om jag behöver och då finns det förskola och sånt.
"Det känns som att det bubblar lite i det här sättet att tänka nu. Det kanske är en rörelse att vilja leva på ett annat sätt än mallen och det är egentligen en naturlig instinkt att vilja leva med sina barn", säger Helena Quist.
På sina konton på sociala medier delar Michael och Helena med sig av sina tankar och erfarenheter. Men att vara öppen med ett normbrytande sätt att leva har också sina baksidor. En vanlig kritik från andra kvinnor är att paret förstärker de begränsande könsroller feminister så länge har kämpat mot. Helena tar mothugget med ro.
– Varje familj ska leva på det sätt de mår bra av, vill en mamma satsa på karriären och mår bra av det ska ingen döma henne för det. Vi kommer inte att tvinga folk att leva som vi gör, varje familj får hitta sitt sätt. Men jag tror inte på att allt ska vara 50/50. Feminismen har väl varit bra på sitt sätt, med lika lön och rösträtt, men kvinnor är inte män och det behöver få hyllas.
"Jag vill inte kalla mig feminist i dagens bemärkelse. Jag är mamma och kvinna"
Helena Quist
Är du feminist?
– Jag vill inte kalla mig feminist i dagens bemärkelse. Jag är mamma och kvinna. Jag tror på att vi är unika, intelligenta individer. Det är väl kontroversiellt i dagens samhälle. Vi har fått så mycket skit från feminister för att de känner sig hotade av oss. En kvinna som är försörjd av sin man sticker i folks ögon, men det betyder inte att jag är nedtryckt eller svag.