Det är en lugn kväll på ungkulturhuset Perrongen och Amanda växlar några ord med Obada Berkdar som arbetar där.
Det är onsdagskväll i Katrineholm. Niorna har studentbal på Safiren och det märks – det är folktomt på stan. Vid Backavallen är det bara några föräldrar som hämtar barn efter träning.
Väktarna Amanda och Jennifer åker ner till Perrongen. Inne på själva ungkulturhuset brukar det sällan vara stök, men vid skateboardrampen kan det vara oroligt. Dock inte denna kväll, niornas bal har absorberat även ungdomarna härifrån.
Redan innanför dörren finns anslaget med recept på vad som krävs för en bra stund på Perrongen. Ungkulturhuset är en av de platser som Amanda återkommande passerar under sina rundor.
Utanför ungkulturhuset Perrongen möter väktaren Amanda de anställda Clara Dyllgren och Hawar Abdullah Hussein.
Bakom Perrongen finns skogen som kallas "Berget", och på andra sidan den finns en cementplatta vid tågspåren där det ibland sker mer ljusskyggt hängande.
– Ofta handlar det om att de röker på. Det är flat mark där ingen ser. Vi har träffat många ungdomar här. Ofta kastar de undan det de rökt när vi kommer, sedan pratar de med oss och frågar vad vi gör.
Den ödsliga cementöknen mellan Perrongen och järnvägsspåren har blivit ett tillhåll för ungdomar.
På asfaltsplanen ligger en knölig spraydeodorant. Deodoranten används som lustgas, den andas in för ett kort rus.
Den öde plattan mellan järnvägsspåren och Perrongen är ett tillhåll.
På kort stund hinner väktaren Amanda samla ihop flera spraydeodoranter som använts för inhalering.
Amanda och Jennifer konstaterar att det ligger deodorantflaskor längs hela plattan mot spåren. Deodoranten används som lustgas, den andas in för ett kort rus.
Nu vet de att vi går här och de försöker elda upp förpackningarna
Amanda, väktare
I ett cementrör ligger halvt uppeldad folie som narkotika varit förpackad i.
Innan de nya väktarna kom till Katrineholm, berättar Amanda, låg folien och förpackningarna ute på marken.
– Nu vet de att vi går här och de försöker elda upp förpackningarna, säger hon.
Sedan den 1 maj har Katrineholms kommun avtal med en ny väktarfirma, Larmassistans Östergötland.
– Politiken ställer krav på att kommunen skapar tryggare offentliga miljöer. Därför upphandlade vi en ny bevakningstjänst, säger Tobias Plantin, säkerhetschef i kommunen.
Han fortsätter:
– Vi vill ha resurser som arbetar utifrån aktuellt läge och inte bara åker på larmutryckningar. Vi vill att de ska jobba förebyggande och skapa trygghet på platser som upplevs otrygga och vid ställen som vi vill bevaka extra. Det här är ett komplement till våra trygghetsvärdar.
Larmassistans i Östergötland. Nermin, Erik Olausson och väktaren Amanda.
I Klockartorpet i Norrköping har Larmassistans haft framgång med nya arbetssätt och planen är att ta de arbetsmetoderna till Katrineholm.
– Vi jobbar med säkerhet, larm, ordningsvakter, väktare, allt kunderna behöver, säger Erik Olausson, delägare i Larmassistans.
Han är på plats i Katrineholm den här onsdagskvällen när tidningen besöker dem på kontoret på Lövängen – och hänger med på kvällsrundan i stan.
Kunderna är alla möjliga, som företag som behöver hjälp med rondbevakning, larm, stängningsskydd. Katrineholms kommun vill främst ha hjälp med lokal närvaro, rondering och trygghetsarbete.
– Det är mycket trygghet, att synas, jobba förebyggande, säger Erik Olausson.
I Klockaretorpet, ett område som tidigare betraktades som utsatt i Norrköping, förekom öppen narkotikahandel och det var mycket oro. Det tidigare vaktbolaget där ville ogärna gå ur bilarna.
Närvaron i sig kan störa ut gängmiljön. All form av närvaro stör. Det finns många som inte vill göra dumma saker inför publik.
Erik Olausson, delägare i Larmassistans
– Där handlade det för oss om att bemöta folk på rätt sätt. Är man positiv får man positiv respons. Vissa är svåra att prata med. Men säger man "hej" och "hur är det" varenda dag börjar de till slut svara, säger Nermin, arbetsledare.
Ofta, säger han, är det bra att visa empati. Kanske säga "jag förstår att det är tufft".
Katrineholm är både lite mindre och lite lugnare än Norrköping. Utanför det nya och ännu ganska kala kontoret på Lövängen har väktarna i Katrineholm redan börjat lära känna folk.
– Folk är jätteglada, de kommer gärna fram och pratar med oss. Jag tror det skapar stor trygghet, säger Amanda.
Kollegan Jennifer fyller i:
– Nu vill alla barnen på Kerstinbodagatan bli väktare. Vi verkar redan ha blivit lite förebilder.
Folk är jätteglada, de kommer gärna fram och pratar med oss.
Amanda, väktare
I sitt bälte har väktaren bland annat handskar och ficklampa.
Väktarna ska inte bara sitta och vänta på larm, utan aktivt synas och åka runt, prata med folk och närvara.
– Närvaron i sig kan störa ut gängmiljön. All form av närvaro stör. Det finns många som inte vill göra dumma saker inför publik, säger Erik Olausson.
Väktarna jobbar dygnet runt, med nattgänget som går på vid 23 och jobbar till 07.
– Vi försöker hantera det mesta, ända tills det handlar om gripanden eller omhändertaganden, säger Nermin.
I den kastade kartongen har det legat lustgaspatroner.
En idé från Norrköping kan också bli verklighet i Katrineholm. Det kallades Ungdomsgruppen. I den fick ostraffade 15-17-åringar från stökiga områden vara med. Vid 18 års ålder fick de möjlighet att gå en väktarutbildning och erbjöds anställning.
– Vi försökte få dem på rätt bana, visa att de kan få pengar via jobb, säger Erik Olausson.
Väktarnas kväll och natt fortsätter. I centrum sitter ett gäng män utanför det stängda Systembolaget. De pratar ganska högt men stör egentligen ingen. Vid McDonalds är det tomt, men Djulöbadet, fotbollsplanen vid Järven, tågstationen och Sportcentrum är andra ställen som kan få besök.
– Fredagar och lördagar är det mest, säger Amanda och Jennifer och rullar vidare i bilen.