Under onsdagskvällen kvitterade VVK semifinalserien mot de fyrfaldiga mästarna Hylte/Halmstad efter en riktig rysare. Hemmapubliken fick till slut jubla då VVK drog det längsta strået, och vann med 3–2 i set.
Men det är inte bara spelarna som ger sitt allt. På läktaren, bland de 433 åskådarna som befann sig i Sporthallen, satt Thomas och hustrun Gunilla Bergström, föräldrar till spelaren Kalle Bergström, på helspänn och hejade fram sitt lag.
– Det är ett jäkla drag i Vingåker just nu. Det är verkligen mycket folk i rörelse, säger Thomas Bergström, när vi pratar om den stora uppslutningen.
Till den tredje semifinalmatchen reser Thomas och Gunilla för att heja fram laget till ännu en seger. Ställningen är 1–1 i matcher och på lördag väntar en ny match i Halmstad, och Thomas är optimistisk trots tufft motstånd.
– Det blir väldigt spännande. Det här var lite av en nyckelmatch, hade VVK förlorat hade det blivit otroligt tungt att åka ner. Men nu är det helt plötsligt en annan nerv i matchen. Då känner förmodligen Halmstad: "torskar vi nu, och sen åka upp till Vingåker igen... Det är inte roligt." Vingåker har alla möjligheter att störa, myser han.
Sporthallen har blivit en riktig hemmaborg med fullsatta läktare. Thomas Bergström tror att det är en fördel när semifinalen ska avgöras.
– Jag vet inte hur många år i rad som VVK har åkt ut i kvartsfinal, och nu är de plötsligt i semifinal. Det är en stor skillnad och det märks på draget i hallen. Det är helt fantastiskt.
Och resorna är långt ifrån ovanliga för Thomas och Gunilla, som har rest land och rike för att stötta sonen Kalle Bergström i juniorlandslaget och i seriematcher. De har till och med åkt till Spanien och Frankrike för att stötta Vingåkerskillen Viktor Lindberg, nu i Floby, när han spelade utomlands – tillsammans med Viktors föräldrar som är nära vänner till familjen.
– Det har blivit många mil tillsammans i bil så det är ju väldigt roligt.
Trots allt resande och engagemang i sporten och för laget, har Thomas själv aldrig spelat volleyboll. Han har istället varit lagledare i fotbollslaget Vingåkers IF och lett laget från division 6 ända upp till division 4.
– Jag har ju varit fotbollskille hela livet, säger Thomas och skrattar.
Han är dock en trogen åskådare och följer varenda hemmamatch med stort intresse. Trots att han inte kan volleyboll till 100 procent, tycker han om att titta på sporten.
– Det är väldigt invecklat, och även om de roterar i laget går bollen alltid till passaren. Det är ett fartfyllt spel, det händer alltid något.
En annan som blivit en trogen supporter är Thomas mamma, som inte tyckte om att barnbarnet Kalle spelade i Floby förra året.
– Men nu är hon ju på plats varje gång Kalle spelar och är gjuten i hallen, säger Thomas och ler.
Hur är du på läktaren under en match?
– Jag är nog den som sitter och knyter näven i fickan och säger "vad i helvete". Jag står inte upp och skriker och tjoar. Det är många andra som gör, men visst jublar jag, men jag är inte klackledare.
Givet SM-guld
Noterbart är att i alla fyra semifinallagen finns det en Vingåkersfostrad spelare. I Vingåker finns det naturligtvis spelare fostrade i Vingåker, men även i motståndarlaget Hylte/Halmstad spelar Axel Grave, Andreas Brink i Habo och Viktor Lindberg i Floby. Oavsett hur det går i slutspelet kommer en Vingåkerskille att bli svensk mästare i volleyboll.