Poängjubel. Kalle Bergström vrålar ut sin glädje efter en avghörande insats ivid nätet vilket lagkapåtenen Alfred Brink noterar.
Tredje kvartsfinalmötet mellan VVK och Sollentuna slutade 3–2 efter setsiffrorna 25–15, 25–21, 16–25, 23–25, 15–11 och stor matchhjälte i hemmalaget blev alltså Tobias Vingefeldt.
41-åringen som återigen dragit på sig VVK-dressen i egenskap av hjälpreda för klubben.
Rådslag i hemmalaget. Efter två set började maskineriet att hacka och med gemensamma krafter kunde man till slut hitta vinnarstilen.
Storpubliken i Vingåkers sporthall fick uppleva ett rejält nervpiller när biljetten till semifinalen säkrades.
Egentligen avslutade han sin satsning på volleybollen för många år sedan, men när moderklubben kallat på hjälp då det saknats centerspelare av en eller annan orsak, så har Vingefeldt aldrig tvekat att svara ja.
– Att få kliva in och bidra var enbart stimulerande, konstaterade Tobias som tyckte att matchen bjöd på lite onödig dramatik.
– Vi hade full kontroll på händelserna i de två första seten, men sedan tappade vi fokus av någon okänd anledning, menade han.
VVK-tränaren Lukas Karlsson var av exakt samma uppfattning.
– Det kanske gick lite för lätt inledningsvis, funderade han.
VVK var flera klasser bättre än gästerna till en början.
– Tappar man minsta lilla koncentration så är det lätt att man hamnar i djupa svackor. Det drabbade oss i tredje och fjärde set, noterade Lukas.
Även i avgörande set hade VVK svårt att hitta tillbaka till det spel man bjöd hemmapubliken på i inledningen.
– När vi hamnade i underläge med 3–6 så var jag inställd på ett fjärde möte med Sollentuna, men då drog alla spelarna på sig blåkläderna och jag kunde pusta ut med en pulsfrekvens långt över det normala.