Ibland behövs det tyvärr otäcka bilder som den armbågstackling som sänkte Marcus Lindblom för att man ska skakas till liv från serielunken och debatten ska ta fart. Det är allt flera fula attacker med huvudskador som följd i hockeyettan – och det finns i den uppsnäppade farten tyvärr allt mindre tid och plats för sköna spelbegåvningar. De nu båda skadade Albin Ivarsson Hamberg och Marcus Lindblom är exempel på sådana spelare som sticker ut. Gripen har ett par till medan vissa lag medvetet väljer flera likriktade rollspelare eller helt enkelt inte har den här typen av spelare på den nivån av spelskicklighet.

Men antalet tacklingar mot huvudet var väldigt många redan när Nyköping Gripen passerade förbi betydligt temposvagare division 2. Så var det inte under alla år som man satt och såg Gnesta IK i samma serie. Det var liknande sorters uppgörelser som är vanliga i nordamerikansk hockey, att ett gruff lever vidare från match till match – ibland månader efter det att man i alla fall har skakat hand.

Nu är det faktiskt lite mindre av sådant men lika mycket av sådana tacklingar som sänkte Lindblom i söndags. Jag har vevat tv-bilderna gång efter gång och får allt svårare att se att det skulle kunna vara en olycklig utgång av en tänkt okej tackling och får de som ska granska detta samma känsla så bör det bli mer än fem matchers avstängning.

Jag har alltid gillat både hockeyallsvenskan – mera den där bohemiska känslan som det var förr – och nu hockeyettan. Spelarna har kunnat göra de där udda sakerna och lira för att det är roligt. Jag har sett fler matcher på den nivån än jag orkar tänka på. Men det är inte riktigt lika kul i inledningen av den här hösten. Skadan på Lindblom nu senast förstärker den känslan.

Jag håller inte med om att matcherna har varit brutala och fula generellt sett. Men det finns för många som kommer upp med respektlöst spel i en fart som de inte behärskar. Då blir det farligt. Jag mår inte riktigt bra av att se ett par vingliga byten med den berörda Enköpingsspelaren under söndagen. Veckan innan var det Enköping själva som råkade illa ut. Det är absolut inget lag fyllt av busar om någon trodde det, utan ett mestadels välskolat gäng – men där man från ledarhåll borde ta bort spelaren ett tag oavsett hur förbundet bedömer armbågstacklingen som gick så fel.

Snart har alla division 1-lag i snitt fått sig en hjärnskakning. Hockey är en tuff sport och det finns ingen nollvision. Det finns hårdare straff. I hockeyettan ger man i regel inga böter, men det kanske man ska börja med – för att ge en ny signal. Ett desto mera säkert kort är utbildning tror jag. Det handlar i grunden om enkla saker som att skilja på vad som är tufft spel och vad som är vansinniga tacklingar.

Hockeyettan börjar sakta men säkert få en form och identitet som liknar det första stapplande steget hockeyallsvenskan skapade i början av 2000-talet. Jag var själv på upptaktsträffen i Trångsund och såg en samlad identitet och en vilja att marknadsföra varumärket hockeyettan. En väldigt dålig marknadsföring är när hemmapubliken får se en av seriens bästa anfallare huggas ner under ett uppspel med en armbåge som känns mera thaiboxning eller den tuffaste varianten av MMA än en viktig plantskola i svensk hockey.

Det måste både Svenska ishockey- förbundet och organisationen Hockeyettan börja ta på allvar nu.