Premiären i lördags, i duggregnet, blev en lektion i bandy. Jag hoppas att det unga KVBS var vaket och uppmärksam. Att spelarna tog tillvara på lektionen. För de kommer behöva den kunskapen senare, som när Hammarby, VSK, Edsbyn och Sandviken skrinnar ut på Backavallen.
Punkt ett: Tempo. Det går inte att tveka, det är full fart som gäller. Kolla bara på hur Daniel Andersson och den förre KSK-spelaren Jesper Bryngelson tog sig fram. Just det, med full gas och utan tvekan. Med självförtroende.
Punkt två: Snabba tankar. Förutom tempo på isen handlar det också om tempo i tanken. Något som KVBS-tränaren Roger Carlsson ska nöta in i spelarna. Spelarna ska inte tänka. Det ska sitta i ryggmärgen vad man ska göra, med och utan boll.
Punkt tre: Försvar. Försvar. Försvar. Täta hemåt. Läck inte som ett såll. Håll tätt.
Punkt fyra: Våga förlora. Ärligt talat, det kommer bli en tuff vinter för KVBS. Johan Lindén kommer hämta bollen många gånger ur nätet bakom sig. Men har man gett sig in i leken får man leken tåla. Och det gäller att man inte är rädd för att förlora. Det är en del av leken. När rädslan för att förlora slår till låser sig allt, främst det mentala. Det såg vi mot Villa. Det tänkta spelet är bortblåst. Inget stämmer. Enklaste passningen blir till ett jätteprojekt och i skär panik för att göra fel slår man bort bollen, utan någon tanke bakom.
Premiären är spelad. 25 matcher återstår. Så, KVBS-spelare, spotta upp er. Torka bort nerverna som ligger utanpå huden. Visa Bandysverige att försvar är bästa anfall. Men framför allt, våga förlora. Våga chansa. För ingen kommer ihåg en fegis.
Och ni stolpskott sp, slogs med Villasupportrarna på värmeläktaren. Lägg av! Sådant hör inte hemma på Backavallen, eller i idrottens värld överhuvudtaget.