Vi, omvärlden, friger Nelson Mandela, gör Sydafrika demokratiskt och vänder sedan ryggen åt ett trasigt, splittrat land för att på egen hand läka. Och vi tror att läkningen kommer gå bättre och snabbare genom att tilldela landet ett världsmästerskap i fotboll. Ett evenemang som kräver arenor för många miljoner kronor medan större delen av invånarna är fattiga, svälter och begår brott för att överleva. Barnen drömmer inte om att bli stora och jobba som poliser, piloter, veterinärer eller hårfrisörer. De drömmer om att överleva tills de är 18 år så att de kan lämna sitt hemland.
Hur kan ett sådant land få ett världsarrangemang? Är det vårt sätt att belöna Sydafrika för att vi tror att frid och fröjd råder där?
Vi blundar för det faktum att det råder omvänd apartheid. Att presidenten ber alla vita sydafrikaner att lämna sitt land med orden ni har inget här att göra. Vi blundar för det faktum att hälsoministerns råd till landets invånare är att äta rödbetor för att inte få HIV/aids.
Jag är glad att Sverige inte tog sig till mästerskapet. Enligt polisen i Sydafrika kommer 40 procent av alla som besöker VM bli rånade, våldtagna, misshandlade och/eller mördade. 40 procent, det blir ett par miljoner supportrar, ledare och anhöriga. Dessa siffror har fått färre holländska fotbollsfans att åka till Sydafrika. De brittiska supportrarna kan köpa skyddsvästar målade i Storbritanniens flagga. För mig är det ett tydligt varningstecken. Något hemskt kan hända 11 juni till 11 juli. Jag hoppas verkligen att jag har fel men tror inte det.