Efter nio timmar, 34 minuter och sex sekunder kom han till Mora.
– Faktiskt lite bättre än jag trodde. Jag var rädd för att mötas av repen och bli bortplockad från banan, säger han.
Han nappade när Tobias Abrahamsson kläckte idén att jobbarkompisarna på Elektrotjänst i Katrineholm skulle ta klassikern tillsammans. Lite oväntat kanske.
– Jag har ju inte idrottat sedan man tvingades marschera i lumpen för att få sin basker. Sedan hamnade jag på soffan, säger han.
Men förberedelserna inför Vasaloppet var seriösa och han konstaterar att det "var ett jävla stort ögonblick" att stå på startplatsen i Berga by, Sälen.
Dit kom fyra av de sex jobbarkompisarna efter att Tomas Järperud och Thomas Lindgren däckats av influensa.
– Vi som åkte tappade bort varandra ganska snabbt, konstaterar Alexander som kom lite efter.
Han körde sitt eget race.
– På maxpuls hela tiden, jag kände mig stressad.
Men aldrig att han tittade på klockan, inte ens när han halvvägs vid 45 kilometersskylten plockade fram telefonen för att ta en selfie från spåret.
– Det var bra före, men jag kanske skulle lämnat bort skidorna och fått dem fixade. Nu hade jag lite dåligt glid.
Efter nio och en halv timme i spåret var han i mål. Då återstod den plågsammaste biten.
– Hela kroppen värkte, men när jag skulle gå de 300 meterna från duschen till boendet höll jag på att bryta ihop.
Ett halvt dygn senare kan han ändå tänka sig att göra om det nästa år. För att bättra på tiden. Innan dess återstår dock såväl Vätternrundan som Vansbrosimmet och Lidingöloppet i år. För Vasaloppet var bara ett delmål på väg mot en svensk klassiker.
Snabbast av jobbarkompisarna var Mikael Kvarnström och Agne Carlsson som åkte på knappt åtta timmar och Tobias Abrahamsson på 8,32.