Solen lyser över Västra Åå stuteri och dess gröna och öppna landskap. Knastret under fötterna från grusgången hörs väl och inne i stallet möter vi Felicia Wallenberg tillsammans med sin guldklimp, Quel Elan.
- Han vill alltid komma över till andra sidan hindret. Man kan lita på honom. Han är otroligt lugn, säger Wallenberg, som tävlar för Kiladalens Lantliga Ryttarförening.
Det märks under intervjun. Vi konverserar, Quel Elan tar ett par tuggor av sitt foder och slutar plötsligt. Matpausen varar i säkert 15-20 sekunder. Han står blickstilla och bara tittar. Sen fortsätter han äta vidare.
Ekipaget har haft en positiv tävlingsvår. Bland annat har de tagit sig vidare till elitklassen, tre tävlingsomgångar som genomförs under nästa år.
- Man tävlar på 1,40 meter och banorna blir svårare. Jag hoppas att det går så bra som möjligt, förklarar 16-åringen.
Men hon ställs inför andra stora och stimulerande hinder närmare i tiden. Riksmästerskapen börjar 26 juli.
- Chanserna är inte jättebra, men hyfsade. Om allt stämmer mellan oss kommer det att gå mycket bra, säger Wallenberg och blickar åt Quel Elans håll.
Och i början av augusti bär det av mot sydligare breddgrader. Närmare bestämt till Frankrike.
- Jag åker mest dit för att se och lära mig. Det känns väldigt spännande.
Och för hennes brunfärgade vapendragare blir det ett kärt återbesök.
- Vi tävlar i Normandie, där han (Quel Elan) är född och uppvuxen, berättar Wallenberg.
Totalt blir ekipaget borta i tre veckor för utmaningen i nordvästra Frankrike.
- Det tar tre dagar att bara åka ned. Sen är det tre tävlingar och däremellan vila.
Även om RM är först så är det inte den tävlingen hon har störst fokus på.
- Jag kör mest på som vanligt. Jag vill spara på krafterna till Frankrike.
- Jag ser direkt på honom när jag kommer till stallet om det kommer att bli en lätt eller svår träning.
Sommarlov för vissa förknippas med lediga dagar, bad och utflykter. Felicia har sitt första sommarjobb som trädgårdsmästare på Björkviks kyrkogård och nästan all annan vaken tid lägger hon på ridningen.
- Jag lever för det här. Jag tröttnar aldrig, men det kommer att bli en intensiv sommar. När jag var fem år började jag rida på riktigt, men jag hade suttit på en häst tidigare.
När pratstunden är avslutad står Quel Elan där i sitt bås, tar ett par klunkar vatten och tittar behärskat ut över det välstädade stallet.
Är han lika lugn på tävlingsbanan kan duons kommande tävlingar bli trevliga historier.