Sedan födseln har Oliwer Rönnelin haft en synskada. Med noll procent syn på ena ögat och två procent på det andra är han i princip blind så när som på väldigt nära håll i ett spektra ungefär lika stort som diametern på en toapappersrulle. Så när han beger sig ut i backen är det ledsagarens röst, underlaget och miljöljuden som styr hur Oliwer Rönnelin navigerar mellan stolparna i slalombanan.
– Den huvudsakliga skillnaden är att jag upplever fart på ett annat sätt i och med att jag inte ser. Jag kan inte göra en avståndsbedömning, utan åker naturligt lite långsammare för att känna mig trygg, berättar 15-årige Oliwer Rönnelin.
Hela familjen Rönnelin har ägnat sig åt utförsåkning i över ett decennium och Oliwer Rönnelins synskada har varit en annorlunda förutsättning, men inte en begränsning. Pappan Andreas Rönnelin är visserligen ingen skidlärare, men han har sedan begynnelsen åkt som ledsagare åt Oliwer Rönnelin.
– Vi åkte flera år i rad på synskadades riksförbunds skidläger och lärde oss grunderna i ledsagning där. Men något år kände vi att det var så synd att det var över, att vi ville fortsätta åka och inte behöva vänta till nästa år. Då började alla tre barnen att åka och träna med Båsenberga slalomklubb, berättar Andreas Rönnelin.
Även om syftet från början var att få mer tid på snö, så smittade tävlingstänket från klubbkompisarna av sig och det dröjde inte länge innan Oliwer Rönnelin testade att tävla för första gången. Han tävlar så gott som alltid mot seende åkare och reglerna skiljer sig inte, utan det är samma bana som ska genomföras på kortaste möjliga tid. Även om topplaceringarna är svåra att nå med det motståndet, får Oliwer Rönnelin mycket tillbaka av att tävla. Det är nämligen ofta så att han möts av stående ovationer, hederspris och hyllningar för sitt modiga tävlande. När han i oktober 2017 fick ett idrottsstipendium av landstinget, tändes ytterligare en tävlingsgnista och sedan sitt första riksmästerskap inom parasport i våras, där Oliwer Rönnelin tävlade ensam i sin klass för synskadade, har han varit säker på sin sak. Han vill fortsätta tävla och utvecklas inom sporten.
– Men det finns inga andra tävlande i min ålder i Sverige, konstaterar Oliwer Rönnelin.
Därför är de första tävlingarna där han kan få möta likvärdigt motstånd på Europanivå. Detta har medfört att Oliwer Rönnelin har tät kontakt med det alpina parasportslandslaget och nu har digra planer för framtiden. För att få tävla behöver han först göra en internationell klassificering, där hans synskada bedöms och han sedan placeras i en grupp utifrån förutsättningarna. För att utvecklas ännu mer inom skidåkningen har Oliwer och Andreas Rönnelin anlitat Claes Israelsson som skidlärare – och i början av december åkte de två tillsammans för allra första gången.
– Jag har mycket att lära mig. När jag som ledsagare kommunicerar med Oliwer, ska jag kompensera för ett helt sinne. Om jag är tyst, försvinner hans uppfattning om var han är och var han är på väg. Det är en utmaning, precis som att lära ut mer skidteknik utan att kunna visa. Det ställer högre krav på mig, men det känns väldigt roligt och meningsfullt att få göra detta tillsammans med Oliwer, säger den nye tränaren Claes Israelsson som kommunicerar med Oliwer Rönnelin med hjälp av radio.
Oliwer Rönnelin har samma problem som alla alpina åkare som bor hyfsat långt ned i landet – det saknas alltid träningstid på snö. Därför blir lägren och vistelserna i skidorter med familjen än mer viktiga för att hans satsning ska leda dit han vill – till Paralympics i Beijing 2022. För att ha råd med landslagslägren som han blir inbjuden till som en del av träningsgruppen till Paralympics 2022, startade Oliwer Rönnelin en insamling i början av hösten.
– Jag såg att en kompis i landslaget gjorde det. Det är rätt dyrt att åka iväg på läger så varenda krona har räknats, berättar Oliwer Rönnelin.
Katrineholms kommun valde att stöda insamlingen med 6000 kronor och från vänner och bekanta har alpinåkaren fått 10 000 kronor till.
– Det är lätt att motivera sig till både barmarksträning och fys, nu när man har många bakom sig och ett landslag som stöttar en, kan både pappa Andreas och Oliwer Rönnelin konstatera.
Så fram till att tävlingssäsongen drar i gång på riktigt i januari hoppas de kunna träna två, tre gånger till på snö – utöver det blir det fys och kondition, dels med tandemcykel och löpning och så på gymmet.
– Det gäller även att man som ledsagare håller sig i form. Det känns jättebra att både jag och Claes kommer att kunna åka med Oliwer, för då hänger det inte på en person om Oliwer kan tävla eller inte. I nuläget blir det ju ingen tävling om jag skulle vara sjuk, berättar Andreas Rönnelin.
Han och skidläraren Claes Israelsson berömmer skidåkaren, främst för sitt mod och sin tillit till ledsagaren. Det krävs nog en hel del av den varan för att bege sig nedåt för en slalombacke.
– Men när jag hör tydliga instruktioner, lyssnar på miljön och känner underlaget, då känner jag mig trygg och har kontroll. Men det gäller att fokusera, säger åkaren.