Peter Melchersson har redan bestämt sig. Nästa säsong ska han träna en annan klubb.
"Han vill ha hängivenhet", som KAIK-ordföranden Håkan Idström säger.
Klubben försökte att engagera spelarna inför division 2-säsongen. Det skrevs kontrakt och Melchersson fick, till en början, den uppslutning han kräver för sitt engagemang. Men ju längre säsongen led desto uppenbarare blev det att uppgjorda avtal inte följdes och det slutade med nedflyttning.
Det var förvisso KAIK inte ensamt om, denna tråkigaste idrottsvinter i mannaminne när det ena laget efter det andra ramlade ur. En negativ spiral som tycktes förfölja Katrineholmsklubbarna ända fram i maj när Vingåkers bowling också missade kvalet för att rädda sig kvar i division 1.
Men det finns en väsentlig skillnad mellan de flesta andra klubbar och KAIK-handbollen. Bristen på organisation.
Klubben har bestämt att vinterns två lag, A-laget och Duve, är ett för mycket till kommande säsong.
För mig tycks det som två för mycket.
Det rycks och slits i några av spelarna, bland annat från Norrköping där man planerar att starta en ny förening. Anledningen är avsaknaden av en seriös plan i nuvarande Norrköpings HK, seriekollega med KAIK i vintras. De spelare det snackas om är målvakten Emil Skoog, Fredrik Andersson och Emil "Bulten" Eriksson. Det kan nog räcka med att två av dem lämnar för att sänka KAIK. Truppen är redan tunn, det finns ingen handbollssektion och knappt någon påfyllnad underifrån.
Där finns heller ingen plan eller vision. Klubben har fortfarande inte ens haft ett möte med spelarna efter sista seriematchen. Det sker inte förrän på onsdag. Klubben har haft en enda sittning med tränarna Per Hoverbrant och Peter Melchersson. I alla fall gav det inte "Melcher" de svar han ville ha.
"Vi får väl höra med spelarna på mötet, vilka som är sugna och hur mycket de vill träna", säger lagledaren David Thörner.
Han säger sig varken veta vad föreningen har för ambitioner eller mandat för att bestämma och ställa krav. "Men det är ju lite KAIK i vanlig ordning", säger Thörner.
Det skrämmer.
Att bedriva idrott handlar också om pengar. Kostnader för träningstider, resor och domare drar lätt iväg även om man spelar på låg nivå. Det var det ingen som hymlade om på KAIK:s vårmöte där man berättade att det var de stora sponsorintäkterna Suzanne Bengtsdotter drog in, och överskottet från den egna ungdomscupen som räddade handbollens ekonomi. Nu slutar också Suzanne Bengtsdotter.
Att då överlåta till spelarna om de vill ha handbollslekis – men låta klubben stå för finansieringen – verkar inte hälsosamt på sikt. I det läget finns inget annat alternativ än att lägga ned det en gång så stolta A-laget med tre säsonger i elitserien, satsa cuppengarna på att få ungdomsverksamheten att växa och bygga för framtiden.