Kjell har ju bara varit med i några år i föreningen och gillar förvisso det nostalgiska, vilket kommer mer och mer som en naturlig del när man blir äldre och Kjell Pettersson har i dagarna fyllt 70 år och då har man ju en hel del att se tillbaka på under ett helt liv som idrottsman och intresserad av sport.
– Men jag kom bara med i idrottshistorikerna av en slump för några år sedan och halkade in i valberedningen förra året.
Varför är er förening viktig?
– Det är väl viktigt att bevara historien oavsett om det gäller idrott eller annat. Man kan lära sig mycket av historien och en sån som Zlatan skulle kunna lära sig en hel del av Sven Tumba hur man beter sig och uppträder som superstjärna. Tumba var min stora idol när jag var liten.
Som Tumba och många andra äldre gentlemän med idrottsbakgrund var det golfen som grep tag i Kjell när fotbollskarriären var över.
– Det var 1990 då jag slutade som tränare för Bies grabbar födda 1972 som jag skulle hitta någonting annat att syssla med och då blev det att jag gick och hackade sönder banan på en nybörjarkurs. Men sedan blev det roligare och roligare vartefter man lärde sig.
Fast han framhåller något helt annat som det bästa med golfen.
– Att hamna i ett kompisgäng och få surra om allt möjligt och sedan få tävla lite grann igen. Det är ju det man saknar som gammal fotbollsspelare, inte sporten utan tugget, säger Kjell.
Han har nyss varit iväg på sin drömresa till Skottland och St Andrews, en 70-årspresent från frun Nina och barnen.
– Hon kontaktade Mats Ganebring som är duktig på att fixa resor och han ordnade så att jag och tre kompisar, Bengt Fridell, Conny Österberg och Lennart Bohman, kom iväg till St Andrews och fick spela på fyra olika banor och det var en upplevelse.
Just att uppleva staden St Andrews var något han rekommenderar alla golfare. För det är kring golfsporten som staden är byggd. De spelade på fyra olika banor och då ska man veta att det finns ytterligare tre banor att prova på för den hugade.
Just golf och whisky är två traditioner skottarna håller hårt på.
– Varje kväll när vi kom in på hotellrummet så stod det en liten karaff med whisky och två glas på bordet, det var ju väldigt trevligt, skrattar Kjell.
Kjell kom till Katrineholm 1973 som 25-åring och började spela fotboll i Värmbol som då hade ett riktigt bra lag i division 3.
Hur länge spelade du?
– Första matchen var jag 8 år och sista matchen var jag 41. Men det var bara för att få spela ihop med grabben Thomas.
Vem är den bäste du mött?
– Det är nog Hasse Selander och Roland Grip i Sirius när jag spelade i City. Och så har jag förstås spelat ihop med Tjalle Mild i City och det var ju en härlig kille som hade fått guldbollen sju-åtta år tidigare och spelat i landslaget i både fotboll och hockey.
Vilka stora idrottsmän och -kvinnor har Sörmland haft?
– Gert Fredriksson och Tomas Gustafsson är nog de två absolut största ihop med golfarna Robert Karlsson och Anna Nordqvist. Tomas har jag spelat golf med och vi försökte få honom till Trygg Hansa där jag jobbade, men han valde att satsa på skridskoåkningen. Det här var ju strax innan OS 1988 då han vann allting så man kan väl säga att han gjorde rätt val, skrattar Kjell.
– Tomas är ju katrineholmare från början, hans mamma bor väl kvar här i Katrineholm.