Handslaget och idrottslyftet. Kärt barn har många namn och just de två är först den S-märkta regeringens och sedan alliansregeringens benämningar på ekonomiska satsningar på idrotten sedan början av 2000-talet.
‒Idrotten har fått, och får, enormt mycket pengar, för att utvecklas och nå fler. Men effekten har uteblivit, säger Jonas Nilsson på Sörmlandsidrotten
Idrottens kärnverksamhet har inte förändrats. Samhällsnytta och folkhälsa är fortfarande nyckelord – men som kräver en förflyttning från sitt militära ursprung till att möta framtiden. Riksidrottsförbundet beskriver det i två kompendier, "Idrottspolitiskt program" och "Strategi 2025", på drygt 50 sidor. Diktaren och författaren Alf Henriksson sammanfattade det i en enda dikt många, många år tidigare.
"Det var som det var
tills det blev som det blev.
Det blir som det blir
när det är som det är.
Det är som det är
tills det blir som det blir.
Faran är att det blir
som det var"
Det är den faran svensk idrott vill undvika. Det är därför de 71 specialidrottsförbunden inom Riksidrottsförbundet tillsammans enats om den nya planen som ska vara fullt genomförd 2025. Det kan kännas avlägset i dag, men förändring tar tid. En förändring från triangel till rektangel. Alltså en övergång till dagens pyramid med en enorm bredd med 3,2 miljoner medlemmar och en mycket smal topp av elit till en fyrkant där utslagning eliminerats och "livslångt idrottande" ska ta plats.
‒Tidigare har det inte tagits något helhetsgrepp om hur de statliga pengarna fördelats. Det har skett sporadiskt och ganska lättvindligt i isolerade punktinsatser utan samordning, säger Jonas Nilsson.
‒Pengar är ingen bristvara, men i den nya strategin är det mest revolutionerande hur styrmedlen ändras. Det håller inte längre att varje idrott, varje förening, ser till sina egna problem. Nu krävs samarbete, säger Jonas Nilsson.
I dag är den vanligaste idrottaren 11 år, sedan dalar det kraftigt och antalet deltagartillfällen för barn och ungdomar upp till 25 år har stadigt sjunkit de tio senaste åren. En orsak är den tidiga specialiseringen och det är den trenden som ska brytas med den nya strategin om livslångt idrottande.
Jonas Nilsson är medveten om att det är en lång process med konfliktrisk för att nå framgång men Katrineholm ligger i framkant när nyckelordet är samordning för att få fler att idrotta längre. I Katrineholm finns ett idrottspolitiskt program där mycket av det nya som riksidrottsförbundet föreslår redan förankrats och arbetet startat.
‒Här har vi supersportisarna och summer camp där barnen får möjlighet att prova flera idrotter. Då kan man hamna i en konflikt med föreningskänslan. En annan är mellan "alla ska med" och tävlingsinriktningen att vinna som kan leda till toppningar.
‒Det innebär inte att vi tar bort drömmen om att en dag bli proffs, men det är barnen som ska bestämma.