För snart två år sedan lämnade Pongo och Molly jordelivet. Underbara Molly hade vi levt tillsammans med i över 14 år, medan clownen Pongo kom som omplaceringshund.
Saknaden över hundarna var enorm. Trots att vi alltid haft hundar som familjemedlemmar blev det inte aktuellt att bli med hund igen. Det var ett avslutat kapitel för oss. Vi skulle utnyttja friheten vi fått.
Nio veckor i Indonesien hade varit omöjligt som hundägare, men i november förra året stack vi iväg. Det var där hon trängde sig på oss, trampade stigar till våra hjärtan och fick oss att kapitulera – gatuhunden Lotta som nu är hemma i Katrineholm.
När vi väl hade bestämt oss för att hämta hem Lotta var det lätt att säga ja till varghunden Gina som behövde ett nytt hem. Och nu lever vi med två hundar igen.
Vi är låsta och kan inte åka iväg en helg utan hjälp och planering. Vi måste dammsuga soffan på hundhår. Vi måste gå upp i mörkret för att hinna ut en långpromenad före jobbet.
Det är besvär jag gärna tar. Jag vet inte exakt hur det går till men jag vet att Gina och Lotta gör våra liv så mycket bättre.