Ett samtal med Daniel ”Dojan” Jävergren blir lätt en resa mellan hans egna upplevelser och de framtida målen han har tillsammans med sitt flicklag i KIB. I tre år har han varit de 13–14-åriga tjejernas tränare ihop med Henrik la Fleur och Håkan Karlsson.
– Jag brinner verkligen för att jobba med ungdomar. Tänk att nöta in en övning under veckan och sedan få se någon av dem göra på match precis det man har tränat på hela veckan. Det är så fantastiskt, säger han entusiastiskt.
Det är sannerligen inte något fel på engagemanget hos ”Dojan” och en förenings- människa har han alltid varit. Därför var det ganska naturligt att han för ett år sedan hoppade på styrelsearbetet i KIB när han blev tillfrågad.
– Jag blev smickrad att de ville ha mig. Men jag upptäckte snart att det inte riktigt är min grej att sitta i en styrelse. Så jag sa ifrån om en fortsättning, men ville inte bara gå ifrån utan jag ville gå till någonting också. Därför presenterade jag en idé om hur vi ska bygga upp en ungdomssatsning och få fart på den verksamheten.
Men för att KIB ska lyckas få ordentlig snurr på verksamheten måste det till fler ledare och det är något som han har som målsättning för framtiden.
– Jag hoppas att vi ska kunna få igång ledare och föräldrar som vill hjälpa till och att jag ska kunna agera som en sorts mellanhand, eller spindel i nätet mellan styrelse och ungdomslag och det är något som också styrelsen tycker är en jättebra idé, säger han.
Att säga att Daniel Jävergren är en idrottsintresserad kille är att vara blygsam i övermått. Här har vi en kille som redan från de yngsta åren i Malmköping har varit tokig i precis all idrott. Han börjar räkna upp alla idrotter han pysslat med på fingrarna och snart så tar fingrarna slut...
Främst känner vi kanske igen honom som en duktig fotbollsmålvakt i både Malmköping, KSK och Värmbol. Nu vid 42 års ålder har han nästan lagt av. Men bara nästan...
– Jag har skrivit på för Ericsberg och spelade för dem i Speceritjänst Cup. Sen har jag inte tränat så mycket, men är det så att de får problem på målvaktssidan har jag sagt till tränarna att det bara är att slå en signal. Eller om det saknas någon utespelare, jag hoppar in, skrattar han.
Men det är innebandyn som kommer i första hand just nu, poängterar han.
– De här tjejerna är 16 spelare på varje träning och har hållit ihop i tre år. Jag ska följa dem till dess de är klara att ta steget upp i A-laget, det brinner jag för just nu.
Att brinna för något är viktigt för honom, annars blir allt meningslöst, tycker han. Närmaste framtidsplanerna för KIB på både pojk- och flicksidan är att få ihop två juniorlag, eftersom steget från pojk- och flicknivån till seniorspel ofta blir alldeles för stort och ibland knäckande.
– Därför måste vi få igång ett juniorlag så att pojkarna och flickorna sakta men säkert kan slussas vidare uppåt utan att sorteras bort på vägen, eftersom alla utvecklas olika snabbt, säger Daniel ”Dojan” Jävergren.
Slutligen varför kallas du för ”Dojan”?
– Det har jag funderat över i många år, för jag har kallats det sedan jag var liten. Jag tror det beror på att storebrorsan Mathias, som är tre år äldre, alltid var Ingemar Stenmark när vi åkte skidor och jag fick vara någon som alltid kom tvåa och då tror jag att jag valde att vara ”Dojan Krizaj” från Jugoslavien, han som alltid fick stryk av Ingemar. Det var bara det att han hette Bojan, men det visste inte jag...