Älta ligger sist i tabellen och DFK näst sist och är det någon match som DFK skulle vinna så var det just den här. Men då får man inte lämna inställningen kvar i bussen och gå ut på planen och ställa ut skorna och hoppas att det ska lösa sig med automatik. Redan efter 20 minuter hade hemmalaget satt tre bollar bakom Jessica Lennström.
Sedan fick DFK en chans att komma in i matchen då laget tilldömdes en straff. Men Chatham de Prospo sköt straffen i stolpen och strax därefter satte Älta 4–0.
Ridå.
– Jag var så besviken på deras inställning och det talade jag om för dem i halvtid och upplyste om att vi har ett ansvar mot klubben att åtminstone springa ute på planen, suckade Thomas Lennström.
Tydligen var uppsträckningen av godo. För i andra halvlek blev det fart på DFK. Maria Aronsson satte 4–1, Lisa Moberg gjorde 4–2 och Ida Norström 4–3 i den 70:e minuten. Här var DFK på gång, men krafterna räckte inte riktigt till och när sedan Maja Persson blev utvisad efter två gula kort minskade chanserna till en kvittering markant. När sedan Jessica Lennström slog upp sin gamla skada på framsida lår, innebär det att hon missar resten av matcherna i vår.
Thomas Lennström brukar var försiktig med att berömma sin duktiga dotter i målet, men nu kunde han inte låta bli att ge henne högsta betyg.
– Hon släppte inte dit ett skott, utom 5–3-målet då de kom tre mot en ensam Amanda Eliasson och Jessica. Men alla de andra skotten tog hon och det var på returerna som Älta var framme och gjorde mål. Där visade sig vår brist på tändning när vi inte är först på några returer, suckade Lennström.
I det stora hela var 5–3 rättvist och det kunde faktiskt ha varit några mål till utan att Thomas Lennström hade protesterat.
– Nu har vi både Jessica och Maja borta till nästa svåra hemmamatch mot Älvsjö, summerade en prövad DFK-tränare.