Motortävlingar har varit deras passion sedan unga år och de har tävlat och skruvat i roadracing, folkrace, rally, rallycross och banracing. För fyra år sedan bestämde sig för att börja köra i den tävling som kallas ER-cup (Endurance racing) vilket betyder ungefär uthållighetsracing.
För uthållighet behövs i den här sporten där en bil körs runt en varvbana, som är mellan två och fyra kilometer lång, i sex timmar exakt. Bilen får delas upp på hur många chaufförer som helst, men ingen får köra längre än 72 minuter i sträck, sedan måste föraren vila en timme.
‒Vi är bara två som kör, brorsan och jag och sedan har vi min dotter Mathilda Eriksson och hennes pojkvän Kristoffer Tennivaara i depån som sköter logistik, bränslepåfyllning och eventuellt däckbyte ihop med den chaufför som vilar, berättar Michael Eriksson.
Det är lite av grann av ett familjeföretag alltså. Eller som Michael Eriksson säger:
‒Motorsport är ingen hobby, det är en diagnos...
Bilden är en Volvo 240 av 1976 års modell. Det vill säga, taket och höger dörren är original, allt annat är bytt och trimmat och justerat in i minsta detalj. Hela karossen är av glasfiber för att bli så lätt som möjligt till exempel.
‒Vi köpte bilen i Ängelholm av ett team som jobbade på Volvos motorsportavdelning. Så grovjobbet var gjort, sedan har vi ändå ägnat många timmar åt att finjustera och ställa in vinklar som passar till oss, säger Michael Eriksson.
Hela förra säsongen gick åt pipan, då allt som kunde krångla gjorde det. Den här säsongen började också struligt i Sturup då grabbarna fick köra hela tävlingen i stort sett utan fungerande styrning och växellåda.
Ändå körde de in på en tredje plats, med snudd på en andra plats.
‒Vi blev omkörda bara sex varv, cirka sex minuter, från mål av den killen som kom tvåa. De hade varit inne och bytt alla fyra däcken. Vi nöjde oss med att byta två däck för att spara tid och det var sånär att det hade räckt. Hade vi bytt alla fyra hade vi ändå fått stryk eftersom vi måste byta däck precis som Svensson gör i sitt garage, inte som Formel 1-bilarna, förklarar Richard Eriksson.
När kör ni nästa tävling?
‒Då ska vi till Falkenberg, det är lite av en favoritbana för oss eftersom vår Volvo passar bättre där med långa svepande kurvor. Om vi då har fungerande styrning och växellåda, vilket vi håller på och sliter med nu i garaget, då ser vi fram emot den tävlingen med stor tillförsikt. Då ska vi slåss om segern, säger bröderna Eriksson med en mun.
Som vanligt startar äldre brodern Michael och kör tre sträckor och brorsan Richard kör de andra två.
‒Brorsan är en bättre förare än vad jag är och tar en halv till en sekund per varv på mig, så det är inget snack att han ska köra det mesta av tiden, säger Richard Eriksson.