– Zlatan får ursäkta. Det är ändå Lennart Johansson som är Sveriges mest kända fotbollsperson.
Sulo kan knappt tro att det är sant, förtroendet han fått. För bara dagar sedan satte han sin kråka på kontraktet som ger honom idrottsklubben AIK:s uppdrag att skriva Lennart Johanssons stora biografi – för utgivning i sisådär 22 länder. En otrolig ära, beskriver han.
– Också för att de gett mig uppdraget med orden ”vi vill ha någon med stort AIK-hjärta”.
Där har Sulo och Lennart Johansson en sak gemensam. Innan Johansson 1985 utsågs till Svenska fotbollförbundets ordförande ledde han sitt AIK:s styrelse i mer ett decennium. Han är gnagare in i själen.
Också Sulo har ett svart-gult hjärta, som slår både för fotbollen och hockeyn. Rockaren från Nävertorp har blivit en av klubbens mest namnkunniga eldsjälar och figurerar i flera olika AIK-sammanhang, bland annat som intervjuare under hemmamatcherna på Hovet.
– AIK är en av landets svåraste föreningar att komma in i, eftersom klubben är utanförskapet personifierat. AIK är alltid laget alla tycker mest illa om ute i landet. Men det är i sig också en styrka för klubben. Att komma utifrån, bli accepterad inom föreningen och få uppdrag som det här är oerhört stort för mig.
Sulo och Johansson delar förstås också kärleken till fotbollen. Sulo växte upp på 70-talet med en fotbollstokig pappa Kurt och en fotbollstokig bror Torbjörn. Han trillade boll, fyllde albumen med samlarbilder på dåtidens stjärnor, kollade på Tipsextra och åkte skytteltrafik till Idrottsparken.
I Norrköping, som 5-åring, blev han AIK:are. Matchen var tråkig. Men AIK hade ett tufft matchställ och en hejdlöst stökig supporterskara. Han var fast.
– På 70-talet lades grunden till varför vi i dag är så fanatiska följare av fotbollen. Då var spelarna som rockstjärnor. De hette sånt som Champagne Charlie, hade stora polisonger och kunde lika gärna ha spelat bas i Mott The Hoople. Ställer man dagens Ronaldo bredvid en kille som Stan Bowles, framstår Ronaldo som ett av barnen som följer spelarna ut på plan.
Att artisten, låtskrivaren och producenten Sulo skriver boken om Lennart Johanssons liv och karriär kan förefalla märkligt.
Eller också inte.
Alla som följt Sulos krumsprång mellan boogierock och popballader, punkrock och dansband, country och glam vet att han inte bangar för nåt. Han rör sig lika hemtamt i sällskap med Kikki Danielsson som med de engelska fotbollspunk-huliganerna i Cockney Rejects. Därför vågar och vill han också författa.
Bokdebuten är dock en annan. Den 28 augusti släpps Sulos biografi om AIK:s legendariska fotbollstvillingar Yngve och Börje Leback. Han skriver också en bok om brottarbröderna Martin och Jimmy Lidberg. Biografin om Johansson brådskar dock. Den världskände förre Uefa-basen är nu 89 år.
Sulo ser ett digert researcharbete och många intervjutimmar framför sig. Johanssons bana inom fotbollen är lång, hans betydelser och uppdrag är många och tunga. Från fotbollförbundet gick han 1990 vidare till Uefa. Många minns med avsmak hur mutanklagade Sepp Blatter snuvade Johansson på posten som Fifas president.
– Men vad jag särskilt är intresserad av är Lennarts drivkrafter. För mig framstår han mer som en fotbollens Per-Albin Hansson än en pamp. Det är ett personporträtt jag ska teckna, om en liten kille från Bromma som växte upp och blev världens största fotbollsgubbe som startade Champions league. Den dagen han går bort kommer Fotbollssverige att stanna.