Timo flyttade med föräldrarna från Kemijärvi i finska Lappland till Sverige 1970. Det var en jobbig tid för 11-åringen, som inte kunde språket och hade svårt för att läsa och skriva.
Han låter förstå att allt han gjorde då inte var så bra. Timo gick aldrig klart skolan. Han hoppade av och började jobba som självlärd rörmokare, samma yrke som sin pappa.
För entreprenören gick det bättre och han startade egna företag. Som mest drev han sex stycken samtidigt.
– Det var jobb sju dagar i veckan. Jag hade min första semester när jag fyllde 35.
Även om han börjar trappa ned vill han fortfarande sitta i grävmaskinen åtminstone ett par dagar i veckan och jobba med fjärrvärme som företaget specialiserat sig mot i dag.
Timo har ett driv som få och letar alltid utmaningar för nya kickar.
– Det är bara döda fiskar som flyter med strömmen. Jag har alltid varit nyfiken och velat göra det extra.
Så när de flesta nöjer sig med att springa en mara, eller ta en Svensk klassiker gjorde Timo tre klassiker – samma år. Förstås inte bara en gång.
– Det var cykelklassikern med lopp i Finland, Sverige, Danmark och Norge. Jag körde enduroklassikern och så tog jag en Svensk klassiker med Vasaloppet, Vätternrundan, Lidingöloppet och Vansbrosimningen, säger Timo.
Han har också en kärlek till bilar. Snabba bilar.
– När jag fick körkort importerade jag min första bil från USA, en Pontiac Bonneville cab, säger Timo och erkänner att han blivit av med körkortet några gånger.
I 50-årspresent uppfyllde han en dröm och köpte sin första Lamborghini Diablo SV. Bilen som bara byggdes i fyra exemplar. I dag har Timo en unik samling där fler Lamborghinis ingår. En Murea från 1972 och den sista som lämnade fabriken i Italien, en Murciélago, byggd i kolfiber och så en Aventador.
– Jag är ensam i världen om att ha alla fyra i samlingen, säger Timo.
Han har en bil till från den italienska lyxbilstillverkaren. En pansarjeep som en gång ägdes av den libyska diktatorn Muammar Khadaffi.
Timo har tävlat med supersportbilarna, fyra gånger i kontroversiella Gumball 3000 som körs på allmänna vägar. Som en total kontrast körde han också Rally Mongoliet – en lika galen som farlig idé genom några av världens oroligaste länder med mål i Mongoliets huvudstad Ulan Bataor.
– Det var från femstjärniga hotell där vi drack champagne i Gumball till 1 400 mil från Tjeckien till Ulan Bator i en 50 år gammal Fiat 600 med 30 hästkrafter, tält och spritkök, säger Timo.
Han klarade den prövningen också, men medger att han var lite orolig när bilen gick sönder i öknen och såg gamarna börja snirkla ovanför bilen medan han försökte laga den.
Nu väntar nästa utmaning. När Streetweek starar på flygfältet i Kjula utanför Eskilstuna på måndag har Timo putsat av sin Chevrolet från 1957, med kompressorladdad V8-motor som levererar bortåt 1 500 hästkrafter.
Timo var med för två år sedan, men då var inte bilen i ordning. Motorn kokade och det var mer problem än nöje att köra den halverade dragracingrepan på 201 meter.
– Det ska inte hända igen. Nu ska allt vara under kontroll, säger Timo efter en testdag på Laxå flygfält.
Bilen är byggd för höga fyror och alltså ska klara reporna under fem sekunder. Då krävs snabba reflexer och korta reaktionstider. Nåt Timo säger ha med sig från tiden som talangfull brottare och boxare. Men tävlingen handlar också att köra tävlingsbilen mellan de olika tävlingsorterna, Eskilstuna, Emmaboda, Malmö, Vårgårda, Mantorp och tillbaka till målet i Kjula.
Den resan blir inte lika bekväm i en kupé med en ljudnivå utan dess like.
– Chevan ser rå ut, men den är lika snäll på vägen som den är snabb på banan, säger Timo.