Det är siffrorna som skulle få vilken rubrikmakare som helst att gnugga händerna:
"Vingåker i botten när det gäller flickidrott på 283:e plats av Sveriges 292 kommuner".
Men är den färska statistiken som nyhetsbyrån Siren sammanställt sanningen? Eller är det som i den brittiske premiärministern Benjamin Disraelis bevingade fras att det finns tre sorters lögner lögn, förbannad lögn och statistik. Tveklöst är det siffror som ska tolkas med försiktighet. Det behövs ingen djupare granskning för att upptäcka ett antal felkällor.
Enligt granskningen domineras bara åtta procent av idrottsföreningarna i Vingåker av flickor men inte mindre än 85 procent av pojkar. I Katrineholm är motsvarande siffror 27 flickdominerade mot 59 med pojkdominans. Det har man kommit fram till genom att titta på det så kallade LOK-stödet, ett statligt aktivitetsbidrag för ungdomar mellan 7 och 25 år. Dessutom används Riksidrottsförbundets definition att "med dominerad verksamhet avses att flickor eller pojkar svarar för minst 60 procent".
Vid en snabb blick av de 22 bidragsberättigade idrottsföreningarna i Vingåker är ryttarföreningen den enda självklart flickdominerande, kanske också gymnastiken. Det är svårare att hitta de enda lika pojkdominerande klubbarna. Det ska möjligen vara SMK Vingåker, motorsport är ju av hävd grabbigt. Golfklubben har också svårt att rekrytera flickor. Men att kalla dem dåliga på tjejidrott vore ojust. Det gäller alla andra föreningar också. Inte minst om man också lägger in åldersfördelningen i kommunen som en parameter. Det bor nästan dubbelt så många 7-åriga pojkar i Vingåker som jämnåriga flickor.
Ändå viftar inte kultur- och fritidschefen Lars Furborg bort statistiken. Han ber till och med om att få behålla siffrorna. Han anser att de ger en indikation, att de kan vara ett embryo till ett idrottspolitiskt program som saknas i Vingåker. En väckarklocka att tänka än mer på flickors idrottande.
Så något gott kan det faktiskt komma ur all statistik.