Nu är inte Katrineholmsidrotten på långt när så stark som en indisk chicken vindaloo. Men den är heller inte pannkaka.
Precis som i matlagning och bakning är det en trygghet att använda samma recept gång efter gång. Gärna farmors gamla handskrivna, från en tid då mjöl och mjölk räknades i kaffekoppar.
Det finns klubbar som jobbar så.
Men det är också spännande att testa nytt. Funkar det inte första gången behöver man ju inte kasta receptet, bara byta ut en krydda.
Det finns klubbar som jobbar så också.
I innebandyn jäser det. Kvalframgången och höstens division 1-spel är häftigt. Här kan man verkligen säga att det ursprungliga receptet modifierats åtskilliga gånger. Gamla kompisgäng har bildat nya lag och klubbar och successivt har sporten blivit seriösare och fått fasta former. Det är fart, go och underifrån byggs en allt stabilare organisation byggd på glädje och bred ungdomsverksamhet.
Med den klassiska bandyn känns det tvärt om. Bandy är svensk kultur. Men som mycket av det kulturella är det smalt. Det finns mycket kulturer i youghurt och det känns som att också bandyn hör hemma i kyldisken. På fredagskvällen hade klubben sin egen gala och ännu en hygglig säsong summerades. Efter festen var någon tvungen att stänga och släcka. Frågan är vem som ska tända ljuset igen.
Det finns en tränare. Allt runt omkring känns skört, även om fem spelare i årets trupp har skrivit på nya kontrakt. Men viktiga ledare som Klas Larsson och Anders Nilsson säger tack och adjö. Men det finns inga kulturer kvar i kylskåpet och degen är slut. Därför kan inte KVBS vare sig fylla på med egna ungdomar eller ge sig ut i affären och fylla en påse med spelare. Jag är uppriktigt orolig för att det finns en risk att bandyn i framtiden hamnar i frysfacket.
Mormors recept funkar inte i volleyn, den sporten fanns inte när de skrevs. Men i Vingåker gör VVK ett fantastiskt arbete som år efter år lyckas ta sig till SM-kvarten i volleyboll tack vare en blandning av egenodlat och kryddor från andra länder. Det duger, men krävs något mer för att lyfta.
Återstår fotbollen och premiären som bara är en vecka bort. I VFC är det många kockar, men tro inte på ordspråket att det ger sämre soppa. VFC har ett välfyllt kylskåp med mycket matnyttigt. Det ska bli spännande att se vad som plockas fram, om det smakar fågel eller fisk.
Det är precis samma förväntningar inför DFK:s säsong. Men där stannar jag framför fruktdisken och ser en blandning av ännu lite omoget och grönt. Men det innehåller mycket vitaminer. Dessutom är det långt kvar till bäst före-datum, så kan klubben rädda division 1-kontraktet kan 2017 bli ännu roligare.