När jag skrev krönikan Börja bete dig, gubbkärring var jag beredd på en hatstorm. Jag hade typ googlat skottsäkra västar och sökt efter realistiska lösmustascher och letat fram stora solglasögon så att jag skulle kunna förklä mig när jag gjorde ärenden på stan. Men istället blev mottagandet hundra procent positivt och peppande. Igenkänningen har varit stor och jag har blivit tackad för att jag lyfte ämnet och markerade att nog är nog. Mitt liv blev i det närmaste komplett när självaste Grynet, min barndomsidol, skickade en personlig hälsning till mig och tackade för krönikan. Mitt 13-åriga jag skrek av eufori.
Gubbkärringarna då? Jo, de har varit helt knäpptysta. Den pandemiska tangentsbordsjukan som skapat fradgatuggande och aggressionsutbrott verkar ha dragit förbi. Frid råder.
Antingen förstod gubbkärringarna att statistik inte är något man kan argumentera emot, eller så ligger de i det fördolda och slickar såren på sina skadade egon och smider planer på hämnd. Min erfarenhet av gubbkärringar är nämligen att de inte ger sig så lätt, så jag är beredd på att stå upp för denna fråga fler gånger. För en sak är säker – tystnad är detsamma som acceptans.
Många av de kloka kommentarer och inspel jag fick genom krönikan tog upp just det. Hur tystnad tillåter att saker fortgår. Så länge det skrattas nervöst åt hånfulla och nedvärderande skämt kommer de att fortsätta dras. När gubbkärringarna härjar och härskar är det faktiskt upp till oss alla att markera. "Men hur menar du nu?", är en enkel frågeställning som brukar få den mest raljanta gubbkärring att tappa tråden. Det kan ta energi att markera, ifrågasätta och argumentera emot. Det blir enklare om fler och fler gör det. Men någon måste börja. Någon är du.
Jag kan villigt erkänna att jag drog en lättnadens suck när hatet uteblev. Jag kan också erkänna att jag varit rörd och tacksam otaliga gånger sedan publiceringen. Det har lett till både ursäkter, ställningstaganden och förlåtelse. Det har lett till framtidstro och hopp. Krönikan har spridits runtom i vårt land och jag är djupt ödmjuk inför tanken att människor tyckte att jag hade något vettigt att bidra med till debatten. Så, från djupet av mitt hjärta, tack för att ni bidrog till att gubbkärringarna till slut sprack likt troll som träffats av solens strålar.
Shine on.