Visst är rubriken provocerande. Men det var tanken som snurrade på väg tillbaka till redaktionen efter mötet vid Jättorp med Marcus Lutteman, Ingela Lindell och Björn af Klercker. Över en kopp kaffe och lussebulle berättade de så okomplicerat och informellt om nyheten att klubben erbjudits den näst största golftävlingen i Sverige nästa sommar.
Klubben tvekade aldrig utan svarade ett stolt ja tack.
Genom åren har Katrineholms idrottsklubbar bjudit på många sportsliga höjdpunkter. Det var feststämning i gamla tennishallen när boxningsklubben arrangerade OS-kval mellan Uffe Carlsson och Shadrach Odhiambo, i Björkvik har det körts EM-trial, på Backavallen har det spelats både VM-bandy och fotbollslandskamper och kanotklubben har haft SM vid Djulö.
De första åren med Duveholmshallen innebar ytterligare ett lyft. KFUM arrangerade bordtennis-SM. Lite senare fick Katrineholm en Davis cup-match (Sverige med Nicklas Kulti, Magnus Larsson, Jonas Björkman och Thomas Enqvist slog årets DC-finalist Belgien med 4–1) och SM i dans. Men framför allt var det KVK som tog tillvara hallen och Helmer cup växte till Grand prix, landskamper och EM-kval.
Men det var då. För sanningen är att de som är födda i mitten av 1980-talet och senare har i stort sett bara fått uppleva volleyn, de senaste årens tourgolf vid Jättorp, något enstaka SM-rally och smala arrangemang som dressyr vid Ericsberg och bowling-EM.
Det har blivit glest mellan det där som på pizzaförpackningarna kallas extra allt. Kryddan i serielunken.
Orsakerna är förstås flera.
Anläggningarna. Katrineholm är sedan flera år omkört av andra kommuner och varken Backavallen eller Duveholmshallen räcker längre till.
Riskerna. Ju större tävling desto dyrare kan åtagandet bli. Ett succéartat arrangemang är ingen garanti för ekonomisk framgång.
Publiken. Katrineholmarna är svårflirtade. Spex och jippon som tv-laget i fotboll och superstars med före detta stjärnor lockar mer än SM. Helst ska det dessutom vara gratis.
Avtalen. Det har blivit krångligare att vara arrangör med allt längre kravlistor från förbund på hur saker och ting ska gå till.
Engagemanget. Precis som i arbetslivet lider också idrotten av att färre ska göra mer, De flesta har nog med två-tre träningar och matcher i veckan.
Jag har också hört snacket om hur kul det skulle vara med ett friidrotts-SM på Backavallen 2017 som en del i Katrineholms 100-årsjubileum. Men oftast stannar det just där, vid några få entusiastiska ledares dröm. Jag förstår om det kan vara för stort för en enskild klubb att ro ett mästerskap i land, men när samarbeten över klubbgränser får allt tydligare konturer kanske det kan växa till att också omfatta arrangemang av stora tävlingar.
Golfklubben är ju ett exempel på att inget är omöjligt.