Med alla träningsmatcher på bortaplan har jag fått följa KVBS försäsong på distans. Premiären blir första tillfället att se laget spela.
Vad är det då som väntar?
Ambitionen i klubben är seriös. Men den gedigna femårsplanen krackelerar. När den presenterades för tre år sedan var det en gedigen skrivbordsprodukt som till en början tycktes verklighetsförankrad. Fjolårets serieseger och allsvenskt kval för andra vintern i rad imponerar
Just nu känns den dessvärre ganska avlägsen. Bara en sådan sak som att klubben för tredje året i rad har ny huvudtränare. Magnus Ringblom får de bästa vitsorden och beskrivs som en skicklig taktiker med en förmåga att göra alla spelare sedda. Men vad har han fått för material att arbeta med?
Till numerären har inte truppen förändrats. Men antal är en sak, rutin och kunnande en annan. Det är klart att det kommer att märkas att Nils Wikström, Johan Jansson, Markus Hast och Mårten Andersson saknas. Än mer oroväckande är den tunna truppen. När Tillbergakillarna Jesper Nywertz och Emil Kaup lånades in till genrepet tolkade i alla fall jag det som en desperat paniklösning.
Med en smal trupp kommer flera av de unga spelarna att få chansen i vinterns A-lag. Men de behövs precis lika mycket för att division 1-laget ska få ihop fullt lag, och P18 och P16 med för den delen. Även om de älskar bandy kan det bli lite för mycket med kanske tre seriematcher i veckan, träningar och skola.
Det är lätt att se orosmolnen och jag har svårt att se KVBS bli ett allsvenskt topplag.
Hoppas jag har fel.