Jag tror att förutsättningarna för ett samarbete mellan föreningarna i närområdet aldrig har varit större.
Vi har sett hur Vingåkers IF:s Pelle Isgren gick till Värmbols FC under pågående säsong i utbyte mot att VFC släppte tre unga lovande killar på lån resterande del av säsongen.
Vi såg hur KSK plötsligt stod utan målvakt och hur VFC snabbt agerade och lät Pelle Engström skriva över sig till KSK utan massa byråkrati och pengar.
I dagarna har också KAIK:s duktiga 15-åringar börjat träna ihop med VFC:s lika gamla killar och här finns det ett blivande sparkapital för Katrineholmsfotbollen, det är jag övertygad om.
I intervjun här intill med den ambitiöse och väldigt motiverade Tobias Sander ger han också uttryck för sin ambition att låta alla de bästa fotbollsspelarna i Katrineholm träna tillsammans utan bindningar av klubbgränser.
Helt enkelt en klubblös fotbollsakademi, vars huvudsakliga mål är att göra Katrineholms fotboll starkare på sikt.
Jag gillar det.
Men jag ser ändå en risk, som jag hoppas att Tobias och övriga ledare är medvetna om.
Tänk på att killarna i 15-16-årsåldern långt ifrån har nått sitt max. Några kan behöva ytterligare två-tre år på sig för att utvecklas fysiskt och mentalt för att senare komma ikapp och till och med förbi.
Tänk på att de killar som inte tar plats i det bästa elitlaget, utan som ses som utfyllnad, mycket väl kan vara morgondagens stora stjärnor.
Jag spelade själv fotboll i min ungdom och hade förmånen att få vara med i det kanske bästa juniorlag som har funnits här i stan.
Men vi var faktiskt inte så bra på den tiden. Okej vi kanske vann någon lokal Sörmlandsserie, men det var ingen Sverigeelit på det här laget när vi var 16-17 år.
Den stora utvecklingen kom först några år senare. Då blev sex av killarna allsvenska fotbollsspelare och en kille, Thomas Andersson, proffs i Tyskland. Ytterligare några spelade i näst högsta divisionen, blev handbolls- och bandyspelare av högsta elitklass.
Hur många av det här gänget, födda 1955-58, kom med till elitpojklägret i Halmstad, tror ni?
Det gjorde bara en, eller var det kanske två?
Det visar att killarna som kanske inte tar plats i akademilaget, eller vad det ska kallas, mycket väl kan ha två och tre växlar till att lägga i som 17-18-19-åringar medan halva akademilaget kanske redan nått dit som de kan komma på ren och skär talang.
Tänk på att en sån som Henke Larsson aldrig varit med i något ungdomslandslag, inte heller Marcus Allbäck. De blev ändå rätt hyfsade när de kom ikapp och förbi sina jämnåriga.
Det är åren efter Halmstad som utvecklingen brukar ta fart och då brukar de som har en vana att träna för att komma någon vart fortsätta att utvecklas.
Löftena som fram till nu glidit på en räkmacka av bollsinne och/eller fysik, har ett inte obetydligt hinder att klättra över innan deras utveckling kan fortsätta.
Men där tar många duktiga fotbollsspelares karriär slut, alldeles för tidigt.
Jag hoppas verkligen att kloka ungdomsledare som Tobias Sander, Urban "Abba" Pettersson, Jonas Nilsson, Roger Hovsby, Janne Tegerstrand med flera är medvetna om detta.
Då ser Katrineholms fotbollsframtid ljus ut.