En av de tävlande var katrineholmaren Ida Norling, som tävlat i tio år. Hon har precis klivit av tävlingsbanan, med vädurskorsningen Winna, 6,5 år i famnen.
– Det kändes bra, jag tyckte hon var duktig. Jag gjorde två fel, vilket är väldigt bra. För några år sedan hade det räckt långt, men det har blivit väldigt hård konkurrens. Många kaniner som är med nu är väldigt, väldigt duktiga, säger hon.
I kaninhoppning tävlar man i olika tävlingklasser från lätt, medelsvårt till svår och elit. I högre klasser blir tävlingsbanan längre, och hindren gradvis fler och högre. Med Winna tävlade Ida Norling i den svåra klassen.
På plats som domare är Birgitta Eriksson från Julita. Hon har själv varit engagerad i sporten i 33 år, och började när hennes barn var sju och nio år gamla. 1994 var hon med och startade föreningen Södermanlands kaninhoppare, som också arrangerar dagens tävling.
– En kanin kan du aldrig tvinga att hoppa om den inte vill. Det är charmen tycker jag, för man vet aldrig hur det går. Den duktigaste kaninen kan plötsligt lägga sig och ba "nej nu är det färdighoppat för i dag", säger hon.
Som domare är det viktigt att hon inte släpper blicken, för att hålla koll på antal fel, och smådetaljer i deras utförande.
– Men det absolut viktigaste är att de är snälla mot sina kaniner, att de inte drar i kopplet eller sätter fötterna på kaninen eller så. Det är inte heller tillåtet att säga fula ord, då blir man diskvalificerad.