Hon säger sig vara för feg för att köra sambons motorcykel, men åker gärna med. Men att sitta upp på en häst var en dröm redan som barn. En dröm hon först på senare år har förverkligat.
– Man blir på så gott humör när man kommer till ridhuset. Speciellt här i VRF där man alltid får ett vänligt ord och känner sig välkommen, säger Maud.
Numer är hon en minst lika viktig del i att skapa den där trivseln. Det är svårt att förstå att hon kallar sig för Styr och Ställer AB. Men det är mer för att hon vill – och har – järnkoll när allt ska beställas, fixas och donas till tävlingarna. Det ska fungera.
Eller som när hon tyckte det var dags att förändra köket i kafeterian, "där behövdes struktureras om" som hon uttrycker det, vid Vårnäs. Då såg hon till att det också blev gjort.
Som barn hemma i Finspång hade inte familjen råd att låta henne rida. Men när egna dottern Lindas hästintresse väcktes efter flytten till Rejmyre och stallet vid Jerktorp var Maud en av entusiasterna.
Men hon nöjde sig inte med att sitta på läktaren under barngruppens träning utan anmälde sig själv till en vuxengrupp.
– På så sätt är ridningen idealisk, en sport som ger en möjlighet att göra något tillsammans med sina barn. Bland annat åkte vi på ridläger ihop.
2002 flyttade Maud till Vingåker, fick jobb på Dammsdalsskolan, men bytte till hemtjänsten efter ett år. Ridningen fick göra ett uppehåll – tills barnbarnet Nora började i knatteridningen vid Vårnäs.
– Jag följde med, satt på läktaren och blev sugen igen. Jag fick ett återfall. Ridningen är så rolig för att det är härliga djur och så lär man sig något varje gång.
Hon började i en dressyrgrupp gick över till en grupp med hoppning, men är nu tillbaka i dressyren. Helst sitter hon upp på klubbens ridskolehäst Bamse.
– Han blev min favorit från första början. Men nya Knasen är kelig och go också, en framåt häst som är en utmaning varje gång man rider honom, säger Maud.
Hittills har hon klarat sig från att ramla ur sadeln.
– Men i våras var det så här nära att jag åkte av, säger hon och måttar en centimeter mellan tumme och pekfinger.
Engagemanget sträcker sig längre än till de egna lektionerna för Maud som valde
att pensionera sig för tre år sedan.
– Jag kände mig sliten i jobbet och hade inga problem att fylla min lediga tid.
En stor hobby är att sy i skinn från gårdens egna får, syjuntan med gamla kompisarna i Finspång, att baka och så kräver familjens hundar uppmärksamhet.
– Hemma blir det både matbröd och kaffebröd.
Men hon bakar inte bara till familjen. Det har blivit åtskilligt med bullpåsar till kafeterian vid Vårnäs där de har en strykande åtgång. Där hittar man henne i kafeterian på lördagar och när det är tävling. Dessutom är Maud med i stalljouren.
– Maud är guld värd för föreningen, säger ridskolechefen Marie Lindkvist.
I föreningen är ridlektionerna och tävlingarna en viktig del, men VRF skulle inte vara den förening man nu är om det inte vore för den sociala trivseln. Då är kafeterian en samlingsplats.
– Kanske att jag är en föreningsmänniska i alla fall, säger Maud som var med i Hyresgästföreningen i Finspång, satt som sekreterare i ridklubben i Rejmyre och nu är aktiv i VRF.
Och medan ridskoleeleverna börjat öva inför den årliga julshowen har Maud börjat göra sina inköpslistor så att det finns fika till alla.
– Ja, det är snart dags att börja baka saffransbrödet, konstaterar hon.