Han var lastbilschaufför som körde ved i Finland. I december 1964 skulle han besöka några bekanta i Flen.
Han flyttade aldrig tillbaka.
Han kunde inte ett ord svenska när han fick jobb som svetsare på Primus. Men det är en helt annan sak han minns mest av året i Flen.
– Jag hyrde min första lägenhet av Stenhammar och jag minns att nuvarande kungen, Carl XVI Gustaf, fick en Volvo P1800 i present av prins Wilhelm. Kronprins Carl Gustaf körde mycket fort och vi bara väntade på att det skulle smälla. När prins Eugen dog stängde hela Flen, jag var med på begravningen.
Efter ett år i Flen flyttade Seppo till Katrineholm och fick jobb på Träförädlingen. Där var KSK:aren Rune Brunell faktor som lockade med Seppo på några bandymatcher. Några år senare fick Seppo frågan av dåvarande lagledaren Carl-Erik Andersson om han kunde hjälpa till som materialare.
Och om bandyn är en del av Katrineholms dna är det numer också en del av Seppos.
– Jag firade 30-årsjubileum förra vintern. Då hade jag tänkt att sluta, men det blir en vinter till.
Han kommer inte exakt ihåg, men tror att Lars Lennhagen var första tränaren. Det har blivit åtskilligt fler under åren.
– När Sören Andersson kom från Örebro var det disciplin. Jag minns hur Roger "Gubben" Carlsson kunde skälla ut spelare i halvtid. Håkan Forselius hade också ordning. Men året med Björn Sääw som tränare var ett förlorat år. Han förstörde hela säsongen.
Men han satte i alla fall avtryck, Sääw.
– Vi hade värvat finska landslagsstjärnan Ari Holopainen. Han ville lira bandy med ispassningar, Björn beordrade lyror. När Ari åkte förbi oss på bänken sa han till mig på finska att jag skulle tala om för Björn att taktiken var dömd att misslyckas. När jag sa det till Björn så ropade han på Ari att han skulle åka till omklädningsrummet och byta om, han hade ingenting på planen att göra.
– I vinter blir det annorlunda, Magnus Ringblom kan bandy och är en duktig taktiker, säger Seppo.
Han har förstås lika många minnen av spelarna.
– Fredrik Rinaldo är en av de bästa spelarna vi haft. Ari Holopainen och Rinat Shamsutov också. Men kanske att Viktor Chakalin är störst. Jag minns en VM-match på Backavallen, jag stod och snackade med Viktor när de ryska ledarna försiktigt närmade sig. När de kom fram tog de av sig mössorna och bockade när de hälsade på Viktor. Då förstod också jag hur stor han är i Ryssland.
Tyvärr är det väl alltid så, att det är just spelarna och ledarna som får rubrikerna. Men utan Seppo skulle inte Katrineholmsbandyn klara sig. Han vågar inte räkna på hur många timmar han lagt ned. Eller hur många mil han kuskat runt i Sverige i buss med laget. Klart är i alla fall att han sett de flesta bandyarenor som finns i det här landet.
Han kommer först och går sist från de flesta träningarna och matcherna, fixar kaffet, hänger fram matchställen, fixar alla inköp av bananer och mineralvatten, sköter tvättstugan och har ordning på det mesta.
– Det är kul att få bara en del av laget, säger Seppo.