Roberto kommenterar Giro d´Italia, Tour de France och alla andra cykeltävlingar från en studio i Borlänge. Det han ser på sin monitor är samma bild som tv-tittarnas. Men han har utvecklat en sin egen stil som berikar sändningarna till mer än bara just en cykeltävling. Roberto läser på om vilka kyrkor som passeras, om det är ett distrikt känt för sitt vin eller annat berättar han det medan kameran sveper över miljöerna. Det blir som en minisemester innan han blixtsnabbt är tillbaka och refererar vad som händer i loppet. Allitd lika pricksäkert.
– Det gäller att vara påläst och identifiera cyklisterna på deras olika stilar, färg på skorna och andra detaljer, säger Roberto.
Hans föräldrar lämnade ett, efter andra världskriget, sönderbombat Italien där arbetslösheten var stor och kom till Västerås och senare Stockholm där de drev restaurang. Men föräldrarnas hemlängtan var stor och när Roberto var 9 år flyttade familjen tillbaka till Fiumaretta, en liten by utanför La Spezia.
– Jag hade den svenska stilen och var långhårig till skillnad från alla kortklippta italienska grabbar. Men det blev bra, jag kunde ju språket och hittade kompisar genom sporten.
Knattelagets målvakt i Brommas fotbollslag upptäckte cykelsporten.
– Cykeln är ett fascinerande fordon. Det är en sport som har fart, taktik men inte minst är det en lagsport. Man måste lära sig spelet, som cyklist åker man inte omkring och gör saker för sig själv, säger Roberto.
För föräldrarna var det tufft att återvända till hemlandet och 1977 bestämde de sig för att flytta tillbaka till Sverige.
– Den flytten blev värre för mig. Jag hade tappat det svenska språket, säger Roberto.
Han utbildade sig till bilmekaniker och har jobbat som hamburgergrillare, tidningsbud, elevassistent och lagerarbetare. Alltid med cyklingen som hobby där hans explosivitet var en styrka som gav seger i Hjälmaren runt, 20-talet elittävlingar, tre guld med Spårvägen i lag-SM, en andraplats i Katrineholms GP och ett lopp som höll på att sluta i en kista vid begravningsbyrån i korsningen Djulögatan–Drottninggatan, och en plats i landslaget.
– Jag hade inte det psyke som krävdes för att bli bättre och en ständig hemlängtan.
Han fick jobb på cykelförbundet och när Bengt Grive behövde en expertkommentator till Eurosport rekommenderas Roberto.
– Första sändningen var från en velodromtävling i Paris 1993, men Roberto tog lite för stor plats som expert och blev snart kommentator i stället.
Roberto vågar också vara frispråkig i sin uppfattning om inte minst dopning.
– Jag står fast vid att det ska vara livstid för de grova förseelserna som epo, anabola steroider och nesp. Har man kommit så långt i fusket är man inte värd en andra chans.
I dag jobbar Roberto med så mycket mer än cykel. Han är stadionspeaker på Friends arena, refererade skid-VM från Falun och massor av alpina tävlingar. Alltid med samma energi och säkerhet som fem gånger gjort att han röstats fram som Sveriges näst bäste sportkommentator efter Lasse Granqvist och tidigare i år fick ta emot det finaste priset, Kristallen, som årets sport-tv-profil.
– Jag har en dröm och förhoppning att bli mer programledare än kommentator.
Hans tid, kraft och engagemang är vidare än så.
– Jag har samlat in ett par miljoner kronor till hemlösa i Borlänge och stödjer kvinnojouren, säger Roberto.
Han gör det bland annat genom att auktionera ut sig själv och idrottsstjärnors prylar, som Fredrik Kessiakofs bergströja från Giro d Ítalia och Anja Pärson hjälm från störtloppsvurpan i Vancouver-OS.
– Charlotte Kallas VM-skidor, med landslagets autografer, ropades in av en katrineholmare för 8 500 kronor.