Förvirrat? Ja, det är väl bara förnamnet på Guldsporrarna det här året. Den kunniga publiken såg väldigt rådvill ut när det plötsligt började gå upp ett ljus för dem att det inte skulle bli någon finalhoppning.
– Det är för få deltagare för att vi ska kunna ordna en finalomgång så antagligen kommer vi att kora fyra segrare, eller om det bara är tre stycken som är kvar här nu så blir det bara tre. Det är lite förvirrat just nu, erkände en av tävlingsledarna Johannah Ström, innan hon försvann in i sekretariatet för att försöka bringa klarhet i frågan.
Några minuter senare stod det klart att det blev tre segrare i Guldsporrarna: Julia Isaksson Torgilsman, Elin Karlsson och Ida Linder. En fjärde, Ella Björklund, var berättigad till ett pris, men hon hade redan åkt hem och då delas det inte ut något pris.
I fredags kom 12-åriga Hanna Jouchims båda tvåa och trea på sina hästar. Under lördagen var det Gräns Rosmarin (ja, ponnyn heter så) och Hanna som red allra bäst och de red så bra att de blev utsedda till "Bästa hemmaekipage" i ponnyklassen. I hästklassen gick priset till Susanna Oom Samuelsson och hästen Soda Pop.
– Det var jättekul, säger en glad Hanna efter att hon tilldelats flera fina priser av sin mamma Sofie Jouchims, som agerade prisutdelare.
Mamma Sofie var också mäkta stolt över 12-åriga dottern.
– Vi rider ju hela familjen, men för Hanna ser allt så enkelt och okomplicerat ut, hon bara rider på och det går ju jättebra, sa en glad mamma.
Några guldsporrar blev det inte för Hanna, utan de är öronmärkta för de högre klasserna. Men att utreda exakt vilka som rider i vilka klasser. Det är en uppgift som till och med de erfarna tävlingsledarna har vissa problem med när de ska förklara för en novis.
Därför berättade tävlingsledaren Marie Lindkvist under fredagen att de har långt framskridna planer på att göra om tävlingen till nästa år.
– Vi kommer troligen att köra fyra i stället för fem dagar och ena dagen kör vi ponny på förmiddagen och hästar på eftermiddagen och nästa dag tvärtom, säger Marie.
Sedan vore det förstås ännu mer lättbegripligt om klasserna kunde renodlas och bli färre till antalet
Annars är arrangemanget en fantastiskt väloljad maskin. Knappt hinner bakhovarna landa i backen efter sista hindret innan nästa häst står startberedd på linjen för att ge sig iväg. Ut med dig och in med nästa är principen.
Lite förvirrande kan det dock se ut då två hästar åt gången kan vara inne på banan, en som tävlar och en som värmer upp. Men det där har arrangörerna och ryttarna inga problem med.