Från barndomsstaden Norrköping begav han sig till Linköping för att komplettera gymnasiebetygen under ett naturvetenskapligt basår. Vad Martin Lindgren hade för framtidsplan då, minns han inte i dag, men den korta praktiken som basåret innehöll gav honom banan för yrkeslivet.

– Vi fick vara i skolan och där hände något för mig. Jag fastnade för att jobba med barn och har varit inom skolans värld sedan dess, berättar Martin som i dag är biträdande rektor för Östra skolan och Bie skola.

Och när arbetsdagen är slut är det fortfarande barn och unga på schemat, men då som

ordförande och tränare i Katrineholms fotbolls- och kompisförening som han själv var med och grundade 2014.

– Då hade vi ett gäng 04:or som ville träna, men snabbt anslöt det sig fler spelare i olika åldrar. Målsättningen var från början att vara en kompisförening och i dag har den blivit en viktig pusselbit för integration åt båda hållen – för spelare och ledare, berättar han.

Med fotbollen som gemensam nämnare fokuserar de på relation och kamratskap.

– Vem man är eller var ifrån man kommer spelar ingen roll i fotbollen. Vi kommer varandra nära, och även om det inte alltid är lätt när engagerade i

föreningen till exempel inte har uppehållstillstånd, stöttar vi det bästa vi kan.

De olika bakgrunderna breddar perspektiven hos honom själv, de andra ledarna och spelarna.

– Det kan vara tuffa moment, men det är ett lärande för oss alla, säger han och poängterar fördelarna med olikheterna:

– En del är med för att de älskar fotboll, andra för det sociala. Vi har vissa spelare där fotbollen är det viktigaste som finns och de längtar efter varje träning. Vi har ledare som pratar spelarnas modersmål och som kan kommunicera med föräldrarna. Sen fokuserar vi mycket på hur vi behandlar varandra, hur man är en bra kompis. Och killarna tar det väldigt bra, säger han.

Hans egen idrottsliga bakgrund utmynnar i bandy och fotboll, varav den sista han aktivt satsade på var bandyn efter att ha tackat nej till fotbollen och ett A-lagskontrakt med Sleipner.

När han flyttade till Katrineholm spelade han bandy ett tag i Värmbol, också.

– Mina föräldrar stöttade alltid mig och min bror, när vi höll på med idrott. Och de gör de än i dag, ibland skjutsar de KFK:s killar till bortamatcher också, berättar Martin.

Med sig på planen har han sönerna Olle och Melker och ibland även dottern Ebba, som är gymnastikledare i GKKG och har bidragit med fysträning.

– Fotbollen har blivit lite utav en familjeangelägenhet. Min fru är också väldigt engagerad och det är väl det som gör det. För mig är det kvalitetstid med mina barn.

Hur kommer det sig att du orkar engagera dig så mycket, både på jobbet och i föreningen?

– Det som driver mig är att det är väldigt roligt. Jag får mycket tillbaka i form av positiv energi och då behöver jag ingen egentid. Att ge till andra känns meningsfullt och genom att vara öppen mot dem kan jag förändra min världsbild.

Hur ser du på framtiden?

– Jag trivs bra med tillvaron, men vill alltid bli bättre på det jag gör. Sedan hoppas jag i framtiden på att hinna träna lite mer själv. Jag är verkligen en lagspelare i själen, men skulle vilja komma i gång med löpning. Det är ju så skönt när man väl är i gång!