Att Ludvig Spångberg ens kom på tanken att genomföra en tävling i en idrott han aldrig utövat får han tacka pappan Mattias Spångberg för.

Med mångårig erfarenhet av Klassikern-komponenterna fick han med sig sonen efter att ha passerat Vansbro på väg upp till fjällen.

– Han sa alltid att ”där simmade jag i somras, ska inte du hänga på?” och till slut så tänkte jag, ”varför inte?”, förklarar Ludvig Spångberg.

Den fysiska aktiviteten har aldrig varit ett problem för 14-åringen som med spel i Högsjö BK har hållit i gång under så gott som hela livet. Med en bra grundkondition som grund fanns det inga tvivel på om han, då 11 år gammal, skulle klara av Vanbrosimningens tre-kilometersdistans i öppet vatten.

– Men det var jobbigt och bra mycket längre än vad man trodde. Jag hade gått och sprungit tre kilometer, men det gick inte att jämföra med att simma tre kilometer, berättar Ludvig Spångberg.

Han återger sitt första lopp och beskriver den första kilometern som den bästa.

– Då är man peppad och är fortfarande pigg i kroppen. Sen när man kommer till den andra kilometern ser man inte målet och man börjar bli trött. Sen med 900 meter kvar är det dessutom motströms, men då ser man ljusningen i målgången och tar fram de sista krafterna, säger han.

Första året simmade han, tätt efterföljd av pappan, på ungefär en timme och 10 minuter. Nu i sommar simmade duon för tredje gången och var nästan sex minuter snabbare.

– Man vill ju slå sin tid och på det sättet är det lite mer press nu. Förut var jag glad om jag bara klarade av det, skrattar Ludvig Spångberg.

Men även detta gör far och son utan specifik simträning. Ludvig Spångberg tränar dock fotboll fyra gånger i veckan – två med P14-laget och två med a-laget i division 6.

– Simtävlingen är en rolig grej medan fotbollen är något jag verkligen vill satsa på.

Tror du att Vansbrosimningen kan ge dig någon fördel i fotbollen?

– Ja, man övar ju verkligen pannbenet. Det är jobbigt men man fortsätter. Så jag tror att jag blir starkare mentalt av simningen.