– Det har gått så där, säger Rana Alubeidi.
Hon kom själv från Irak till Sverige för sju år sedan och hamnade i Karlskoga. Förra året gifte hon sig med Ibrahim Kaddur och flyttade till Bie.
I dag är Rana lärare i matematik, no och teknik på Kunskapsskolan. Men också god man för ensamkommande flyktingbarn. Med en man som tidigare var syrisk landslagsspelare i fotboll har de tillsammans dragit igång träningar för ungdomarna.
– Vi var sex när vi började i juli. I dag är vi 18, säger hon stolt medan matchen pågår på Backavallens konstgräs.
Det är kylslaget – men glädjen på planen värmer.
Att många spelar i kortbyxor, någon saknar tröja, andra strumpor och några fotbollsskor spelar ingen roll. Det är skratt, gemenskap och alla får vara med på lika villkor. Det är bara Rana som sätter ord på oron.
– Vintern är snart här. Vi vill så gärna fortsätta, killarna älskar ju att spela. Men vi har ingenstans att ta vägen när snön kommer, säger hon.
Men det finns ju redan många etablerade klubbar, varför tar ni inte kontakt med dem?
– Det har vi gjort. Vi har pratat med ett par. Ingen har direkt avfärdat oss, men de ser mest hinder. Eftersom grabbarna saknar papper, personnummer, uppehållstillstånd, riktiga fotbollsskor och benskydd har vi mest mötts av att det kan bli problem med försäkringar och sånt. Ingen av de här grabbarna har ju heller råd att betala medlemsavgift i en förening, säger Rana.
Det finns ingen desperation i rösten, men mycket frustration.
– Jag vill hjälpa, de här killarna en framtid. Idrotten borde vara en möjlighet men jag kommer inte framåt.
Men Rana ger inte upp. Envist söker hon nya öppningar.
– Den senaste jag pratade med var Jonas Nilsson i Sörmlandsidrotten och KSK. Han lovade försöka hjälpa oss och jag hoppas att han lyckas.