Hedvig Lindahl tackar Julitabästisen Moa Wahlgren för sin superkarriär. "Hon var så jäkla bra och har man nån att stångas med så blir man bättre".
Allvar, skratt, livsråd, idrottspepp och en rejäl dos kvinnlig fotbollshistoria stod på menyn när ungdomar från Julita och Bie fick en annorlunda fritidsgårdskväll på Öljevi IP.
– Jag älskar att komma hit till Julita och har spenderat flera somrar här innan jag började satsa på fotbollen! avslöjade Hedvig Lindahl.
Andäktigt uppradade lyssnade gänget när Hedvig Lindahl började berätta om hur kärleken till fotbollen tog henne hela vägen från Marmorbyn och ut till världens arenor.
– Det är rätt så coolt att man kan komma från en liten ort och nå hela vägen. Vi bodde i hus och jag spelade fotboll jämt, på gatan, i trädgården och på skolgården. Jag tränade friidrott i KSK och höll på med gymnastik också, men när jag var 12 år bestämde jag mig för att bli världens bästa målvakt och det blev jag när jag var 34 år, berättade Hedvig Lindahl.
Som fotbollsjunior spelade Hedvig Lindahl mot Julitalag och några av hennes allra bästa vänner är fotbollskompisarna från Julita. Som Julita Goif-spelaren Moa Wahlgren som självklart dök upp under kvällen. Hedvig Lindahl passade på att tacka henne för sin proffskarriär.
– Vi träffades första gången när vi var åtta år och spelade mot varandra och det fanns ingen som hon. Moa har alltid varit en bättre fotbollsspelare än mig ute på plan. Hon var så jäkla bra och har man nån att stångas med så blir man bättre. Hon är en jätteanledning till att jag kämpade så in i bomben.
Den kamp som förts för damfotboll brinner Hedvig Lindahl för.
– Respekt till de generationer som gått före min generation, alla de som växte upp i ett samhälle som inte tyckte att tjejer skulle spela fotboll. Numera är det självklart, men förr var det inte så.
Som exempel tog Hedvig Lindahl radioprofilen Gert Fylkings citat i Rix Morronzoo från 2007.
– Han sa att damfotboll var som V75 med kossor. 1921 förbjöd engelska fotbollsförbundet kvinnor från att spela och det förbudet varade i 50 år! Genom historien har många starka tjejer fått hjälpas åt att flytta fram positionerna. Idag börjar Fifa förstå att det är ganska bra om man satsar på damfotboll, men det går för sakta och jag tycker att Fifa gör ett ganska dåligt jobb.
En av de frågor som Hedvig Lindahl fick under kvällen var vilket hennes värsta fotbollsminne och svaret kom snabbt.
– Vi skulle spela match med A-landslaget i Växjö och jag var ganska ung, runt 20, 21 år. Innan matchen stod det i tidningen att "Sverige har inga stora talanger som kan ta över efter Caroline Jönsson". Jag var ju en av dem som ville ta över och det kändes jättejobbigt. Hela den matchen spelade jag livrädd för att få en passning för jag trodde att jag var dålig. Det var 90 minuter med ångest och rädsla, det var hemskt.
Torsdagskvällen blev ingen vanlig kväll för fritidsgården i Julita. Ungdomarna från Bie och Julita fick möta fotbollslegendaren Hedvig Lindahl och kliva in i hennes värld för en stund.
Hedvig Lindahl berättar att hon fastnade i ett negativt tankemönster.
– Känslan sa att jag var så dålig, men logiken sa att nåt kan jag ju eftersom jag spelat fotboll sen jag var fyra år. Jag fick börja tänka på om det fanns nåt annat jag gör automatiskt. Då hade jag tagit körkort och var rätt bra på att köra bil. När jag helt enkelt låtsades att jag bara skulle ut och köra bil inför matcher, släppte den mentala spärren. "Klart jag vet hur jag slår till en boll, sluta tänk bara gör!" Hjärnan är bra konstig ibland.
Med 189 landskamper, två OS-silver och två VM-brons i bagaget avtackades Hedvig Lindahl den 4 april. Med fotbollskarriären bakom sig har Bålstabon Hedvig Lindahl, som snart fyller 42 år, nu växlat in på nya spår i livet och på samma gång växlat upp tempot.
Hon kombinerar deltidsarbetet som målvaktstränare på Widénska gymnasiets nationella idrottsutbildning i Västerås med timvikariat på fritids och skola. Dessutom går hon i pappa Håkan Larssons fotspår än en gång.
– Pappa spelade fotboll och jobbade med missbruksvård och nu jobbar jag extra på ett LVM-hem utanför Enköping. Det känns bra i hjärtat och jag älskar att prata djup med andra! Jag märker hur mycket jag vill lära mig mer om missbruksvård och jag får bra feedback, berättar hon.
Efter matchen blev det dags att hala fram fotbollsskor och autografblock för signering.
Vad gör man om en av världens bästa fotbollsspelare hälsar på? Drar igång en match så klart.
Efter frågestund och berättelser blev det självklart dags för hela gänget att ge sig ut på fotbollsplanen och ställa en supermålis i mål.
– Jag tycker om att vara i Julita, det är en sån härlig kultur här, sade Hedvig Lindahl och slog ut med armen mot alla barn och unga som jagar efter bollen över plan i duggregnet.
– Det är ju så här fotboll ska vara!