Inte sedan Gunnar Nordahl sparkade boll på Wembley har Sverige spelat en OS-final i fotboll. Förrän på fredag kväll. Med Hedvig Lindahl i mål. Någonstans mellan dem finns "Bigge" Ahlberg som en gemensam nämnare.
Han var själv en skicklig målvakt som värvades till IFK Norrköping på 1970-talet. Där stannade han i sex år, utan att få spela en enda allsvensk match.
Desto mer lärde han sig av Gunnar Nordahl som var duktig på målvaktsbiten. Så när "Bigge" Ahlbergs egen karriär tog slut efter en komplicerad hälseneoperation inledde han en andra karriär.
Som målvaktstränare.
Talangerna stod i kö och blommade ut. Där fanns KSK:arna Oskar Wahlgren, Gustav Jansson, Martin Candestam, Denis Oreskovic, Marcus Hellqvist. Och Hedvig Lindahl.
När hon började på fotbollsgymnasiet i Eskilstuna bodde hon hos Birger Ahlberg som var tränare på Rekarneskolan.
– Det var en fantastisk tid, säger han.
2003 drabbades han av en stroke och livet förändrades. I dag har han lite svårt med talet och att hitta alla namn på spelarna har lirat ihop med och tränat. Men Hedvig Lindahl glömmer han inte.
"Jag har aldrig skådat en sådan potential. Det kommer inte att komma fram en sådan talang på flera decennier i det här landet", sa han i en KK-intervju sommaren 1999 – besviken på att hon inte redan då var uttagen i landslaget som spelade VM i USA.
Redan då rankade Birger Ahlberg den Gropptorpsfostrade målvakten i Värmbol som Sveriges bästa.
När hon för 13 år sedan fick priset som årets målvakt på fotbollsgalan som då hölls i Johanneshov var det en omtumlad Lindahl som tackade "Bigge" Ahlberg. "Han var den första tränaren som började tro på mig. Han fick mig att tycka om att vara målvakt", sa Lindahl.
I fyra år varade deras samarbete.
– Vi jobbade så bra tillsammans. Hon var lugn och lyssnade, gick ut och körde sitt pass och så hade vi många bra diskussioner om hur hon skulle kunna förbättra detaljerna ännu lite mer, säger Birger Ahlberg, som fyller 71 år 1 september.
De skildes när Hedvig Lindahl lämnade Eskilstuna och skrev på för Malmö FF. Men kontakten har de kvar, om än lite sporadiskt.
– Hon bjöd mig till sitt bröllop. Det var fantastiskt. Senast vi pratade var i telefon för ett knappt år sedan, säger Birger Ahlberg och försvinner ned i källaren.
Snart är han tillbaka med en målvaktströja, med landslagsemblemet på bröstet och "Bigge" tryckt över ettan på ryggen.
– Den här fick jag av Hedvig, säger han och det går nästan att ta på känslorna.
Han fortsätter självklart att följa sin favoritmålvakt och såg semifinalen mot Brasilien. Han letar efter orden, blir irriterad när de inte kommer.
– Men det var fantastiskt, säger han och ler brett.
Han försöker inte på minsta sätt ta åt sig äran av Hedvig Lindahls framgångar. Men stoltheten att ha fått vara hennes tränare kan ingen ta ifrån honom.
– Och nu slår de Tyskland också, säger han bestämt.