Sedan Alva kom till DFK Katrineholm har hon alltid känt att det är där hon vill spela. Stämningen är god och många har valt att stanna kvar inför den här säsongen. "Det har varit positivt att vi fått spela ihop oss och kunnat bygga det fina spelet vi har nu", säger hon.
Augusti 2022. En helt vanlig träning slutar med ett sjukhusbesök för Alva Laurell. Där hon får det berättat att korsbandet är av och ledbanden skadade.
– Det är ju tyvärr en ganska vanlig skada i fotbollen, men det betyder inte att det blir lättare för det. Det var tufft både fysiskt och mentalt, säger Alva Laurell och blickar ut mot Backavallens A-plan.
Väntan på operation dröjde ett halvår, följt av en lång och krävande rehabilitering.
– Halvåret innan, när jag väntade på operation, var nog den tuffaste tiden, säger Alva Laurell.
Var det någon gång du tvivlade på att du skulle kunna komma tillbaka?
– Nej, men jag var väldigt orolig. Man fastnar lätt i tanken att man fortfarande är skadad, även när man är tillbaka. Jag var försiktig, kanske mer än jag behövde vara, för jag var rädd att behöva göra om resan igen. Det jobbiga var att inte veta hur lång tid det skulle ta eller om man någonsin skulle känna sig helt trygg i kroppen igen.
Hon fortsätter:
– Det är läskigt att komma tillbaka efter en sådan skada, och jag tror många som varit skadade kan känna igen sig i det.
Vid sidan av fotbollen jobbar hon som elevassistent på Bie skola, ett jobb hon haft i fem år. "Många av dem som jobbar där nu var mina egna pedagoger när jag gick i skolan, så det är roligt. Jag trivs med att jobba på en liten skola där man lär känna alla barn", säger Alva Laurell.
Alva Laurell minns sin första match efter comebacken. "Jag var väldigt nervös, men det var mäktigt att komma tillbaka. Mina kompisar och min sambo hade gjort en skylt där det stod "Heja Alva", så det var roligt", säger hon.
Alva Laurell, som är uppvuxen i Bie och började sin fotbollskarriär i Bie GoIF, flyttade till DFK Katrineholm 2018 när Bie la ner sitt ungdomslag. Därefter flyttades hon upp till A-laget som 16-åring.
Under skadeperioden minns hon särskilt hur viktigt det var för henne att få känna sig som en del av laget. Trots att hon inte kunde spela var hon med på nästan varje träning och körde rehab vid sidan om.
– Det var otroligt värdefullt för mig. Jag har fått så mycket stöd under hela den här resan. Inför min operation fick jag ett brev från laget om hur saknad jag var. Sånt glömmer man aldrig, säger hon och ler.
Efter ett års kamp tillbaka gjorde Laurell i oktober 2023 sitt första riktiga matchinhopp. Men smärtan gav sig inte, och det visade sig att det hade bildats ärrvävnad i knät, vilket ledde till ytterligare ett ingrepp – en titthålsoperation i november förra år.
– Det var inte farligt egentligen, men jag behövde få bort smärtan. Efter det kändes det som att kroppen kunde börja svara igen. Och det är först nu, under den här säsongen, som jag har kunnat vara med fullt ut. Det känns som att 2025 är året då jag äntligen är helt tillbaka. Det är en lättnad.
För Alva Laurell personligen handlar det nu om att få fortsätta spela och känna att kroppen fungerar. "Jag har missat mycket tid att utvecklas, men nu är jag tillbaka och vill ta vara på varje minut på planen", säger hon.
Med kaptensbindeln runt armen leder Alva Laurell ett DFK Katrineholm som både utvecklats sportsligt och fått en fin sammanhållning.
– Vi har så kul tillsammans. Trots några tunga förluster på sistone finns det en hunger och en tro på det vi gör. Jag tycker att det är jättekul att vara tillbaka. Det är fotboll man vill spela.
Hur är det att vara lagkapten?
– Jag känner mig tacksam och stolt över förtroendet. Det är ett stort och ärofyllt ansvar, men det är ett lag där många tar plats, även de unga. Vi har flera nya spelare som kommit in med massor av energi, och det gör det så roligt att spela just nu. Egentligen skulle vem som helst kunna vara kapten, säger hon ödmjukt.
För tillfället ligger laget på sjätteplats i serien. Efter tre raka segrar har de nu fyra förluster i rad. Under Alva Laurells skadeperiod har laget haft tuffa säsonger och klarat sig kvar i serien tre år i rad tack vare friplatser.
– Det har varit frustrerande att stå vid sidan och inte kunna hjälpa till. Men man får stötta på andra sätt. I år är målet att hålla oss kvar i serien utan att behöva förlita oss på friplatser. Vi vill vinna våra matcher och förtjäna vår plats.