Förbundskaptenen ville efter två träningsveckor få ett kvitto på att grunderna sitter. Det gör de – bakåt. Ingen blågul supporter behöver ligga sömnlös och oroa sig för den kollektiva försvarsförmågan. Den är intakt.

Framåt då? Då blir det mindre behagligt.

Några attacker här, några där, men med 0–0 som måttstock måste skruvarna vridas åt bra många varv till för att det ska bli en framgångsrik sommar i österled. Det fanns goda intentioner (Emil Forsberg, Jimmy Durmaz) men under de första 45 minuterna behövde Kasper Schmeichel inte mota en enda boll. Noll svenska avslut, alltså.

– Det finns mycket man kan göra bättre men också en hel del som är tillräckligt bra, men det blixtrar inte om det, säger Andersson.

– Jag kände också att vi tröttnade i andra, vi har kört på tufft i veckan och det är möjligt att vi fick betala för det i dag.

Landskamper inför ett mästerskap kan säljas med mördande reklam, men när det kommer till kritan är de mest avancerade och viktiga repetitioner, inte "the real thing" där spelare är beredda att gå genom eld och vatten.

Alla vill imponera för att hålla eller ta en plats, men ingen vill skada sig och snubbla på det sista trappsteget till de stora scenerna där borta i det väldiga Ryssland. En svår balansgång, men också en som alla är medvetna om.

– Det är en träningsmatch och vi har ett VM framför oss. Det går inte att komma ifrån, säger Janne Andersson.

Han gjorde inför matchen klart att han skulle anpassa laguttagning och byten delvis efter behov av speltid. Det var knappast startelvan mot Sydkorea han öppnade med, inte byten han gör i ett VM.

Andersson utnyttjade samtliga sex byten. Pontus Jansson (Andreas Granqvist ut), Gustav Svensson (Albin Ekdal), Marcus Rohdén (Marcus Berg), Isaac Kiese Thelin (Ola Toivonen), Mikael Lustig (Emil Krafth) och Sebastian Larsson (Jimmy Durmaz).

Det gick ändå för långsamt, det hände för lite och Åge Hareides danskar (som har Peru, Frankrike och Australien i grupp C) satt i samma båt. Men det är inte nu, inte heller mot Peru nästa lördag, det här landslaget ska glänsa.

Goda resultat skadar sällan, men de kan också ge falska förhoppningar (minns 3–0 mot blivande semifinalisten Wales inför EM 2016).

Men uteblivna resultat sår också tvivel. Det här var tredje raka landskampen utan seger. Det var även den andra raka utan mål framåt.

Inhopparen Kiese Thelin var närmast att undanröja den meningen, men från nära håll och med sex minuter kvar stötte han Sveriges bästa chans över, frispelad av Emil Forsberg som elegant navigerat sig fram längs kortlinjen.

Efter slutsignalen möttes landslaget av spridda burop.

– Min tolkning var att för att det inte var någon tilläggstid efter tolv byten. Det var min spontana, första tanke, säger Janne Andersson.