– Jag har upplevt saker jag aldrig kommer att glömma, säger han på telefon från Mongoliets huvudstad.
Han gillar biltävlingar som sticker ut. Rally Mongoliet är det farligaste och mest äventyrliga han upplevt. Hittills är kanske bäst att tillägga.
Allt har, förstås, inte gått som planerat. Han och kartläsaren Thomas Wästlind från Köping, hann inte få bilen, en Fiat 600 från 1964, klar i tid till starten i London. Hastigt fick de planera om och välja Tjeckien som startplats några dagar senare i stället.
Det var långt ifrån enda gången färdplanen fick läggas om.
– Alla gränsövergångar har varit ett kapitel för sig. När vi kom till Georgien blev det tvärstopp. Det skulle ta över en vecka att få visum. Så länge kunde vi inte vänta så i stälelt för den tänkta vägen över Himalaya fick vi ta den nordliga vägen genom Ryssland, berättar Timo Helisten.
Där fick man problem med bilen och blev stående i två dagar i väntan på nya framhjulslager. När det var fixat blev det ytterligare ett stopp vid gränsen till Mongoliet.
– Vi kom dit en fredag. Då stängde de och skulle inte öppna igen förrän på måndagen. Vi tältade vid gränsstationen, och när jag en morgon kissade i en buske såg en tulltjänsteman mig och straffade mig genom att vi fick vänta ytterligare två timmar för att få våra papper klara.
Däremellan har Helisten och Wästlind efter bästa förmåga försökt ta sig fram både genom trafikkaos och vägar som inte liknat något annat.
– Vi försökte passera Istanbul samma kväll som ramadan startade. Det var kaos. Genom de mongoliska bergen hade vi en snittfart på 20 kilometer i timmen. Vi har passerat öknar i 40 graders värme. Det går inte att beskriva allt vi fått vara med om, säger Timo Helisten.
Men vid 14-tiden på torsdagen nådde svenskarna målet och rullade i mål i Ulan Bator som 20:e ekipage.
– Vi genomförde 1 400 kilometer i rallyts äldsta och minsta bil. Nu sover vi en natt på hotell innan vi flyger till Moskva och sedan via Tallinn kommer till Stockholm, säger Timo Helisten.