Som 12-åring satte han konkurrenterna på plats på gokartbanorna. Han vann MKR-serien och sedan också Sverigefinalen. Efter sex år ledsnade han, gjorde ett uppehåll innan han tog över lillebror Anders Renault Clio och körde banracing i tre år. Lika snabb som vanligt blev det ett par vinster i Fyndbörsen cup och en andraplats sammanlagt. Sedan provade han på skogsåka, körde rally i först en Volvo och sedan BMW.
– Det är inget snack, racingen är roligast. Förhoppningsvis har man ingen framför sig utan det gäller att hålla de andra bakom sig. Det är fight hela tiden och först över mållinjen vinner. Det finns ingen bättre adrenalinkick, säger Fredrik.
Så när han på facebook fick se att en ny racingklass skulle introduceras i Sverige vaknade nyfikenheten.
– Den heter Legends cup. Den är jättestor i USA där den beskrivs som världens största racingklass. Danmark och Finland har kört länge men det är först nu som Sverige, som 29:e land, hakar på.
Efter att ha varit i Eskilstuna under en prova på-dag beställde han sin egen bil direkt från USA. Han är inte ensam, i dag finns det 78 bilar och tidigare STCC-stjärnan Janne "Flash" Nilsson är en av entusiasterna.
– Legends cup är en enhetsklass. Alla bilar har likadana motorer, samma rörram. Det är bara utformningen på karossen som skiljer.
Det är, precis som i kartingen, tjusningen enligt Fredrik. Med likadana förutsättningar är det bästa chauffören som vinner – inte den mest tjockast plånbok.
Bilarna är en minikopia av originalmodellen, 3,5 meter lång, 1,6 meter bred och dryga metern hög. Under huven sitter en 1 250 kubiks motorcykelmotor från Yamaha på 140 häster. I den lätta bilen räcker det för att nå farter på 180 kilometer i timmen.
– Den är så liten att det känns som om man klär på sig bilen, säger Fredrik.
Inredningen är spartansk, han sitter i praktiken på golvet, enda instrumentet är en varvräknare och en växelspak till den femväxlade lådan.
– Den bil jag köpt har gått på rundbana i USA tidigar. Så all var snett och vint, inställt bara för vänstersvängar, när jag fick den.
Den blev en hel del skruvande tillsammans med pappa Christer Persson för att passa de svenska banorna. Det är bara stolens nackskydd, kortare på vänster än höger sida, som blev kvar från originalet.
– Många bilar har jag kört, men det var en chock att sätta sig i den här för första racet. Det är usla däck på 13-tumsfälgarna. De ger inget fäste alls så det går ganska vingligt fram. säger Fredrik.
I sin första tävling tvingades han bryta när tändboxen havererade. I den andra blev det en femteplats av 20 startande. Efter uppvisningen i samband med Slottssprinten tävlar han på Gröndals speedwaybana i början av augusti och veckan efter på Gelleråsen tillsammans med STCC-bilarna i Kanonloppet.
– Även om jag fortfarande känner mig som en nybörjare tror jag på Legend cars. Det här kan bli hur stort som helst, säger Fredrik.