Patrik Berglund behövde i slutet av förra året ta en paus från hockeyn och fatta sina egna beslut. Efter att ha trejdats från St Louis, stället där han tillbringat tio NHL-säsonger, till Buffalo började spelglädjen sakteligen försvinna. Utåt försökte han vara professionell och upprätthålla en fasad. Inombords kände han raka motsatsen.

Till slut kände jag att det inte var värt det längre, och en dag kände jag att nu får det vara nog. Nu vill jag kliva bort från hockeyn en sväng och så får vi se vad som händer, säger Berglund.

Det som hände var att han lämnade Nordamerika, flyttade hem till Västerås och försökte finna harmonin igen.

Artikelbild

| Patrik Berglund på stället där han har tillbringat många timmar i ungdomen – skottrampen intill ABB arena i Västerås.

Nu, med SHL-säsongen för dörren, står det klart att valet han gjorde i december var det rätta. "Jättebra" är ordet han använder på frågan om hur han mår nu jämfört med tiden kring uppbrottet från NHL.

Det är en helt annan känsla nu. Jag har haft harmoni hela sommaren, tränat bra och kunnat förbereda mig länge på att spela, säger han en solig eftermiddag i Västerås.

"Hör till vanliga livet"

Berglund har hunnit bli 31 år och har spelat elva säsonger i NHL. När centern nu har förberett sig för sin första SHL-säsong har han tränat på ungefär samma sätt som tidigare. Men själva synen på sporten skiljer sig en aning.

Artikelbild

| Patrik Berglund.

Ja, men lite grann. Jag vet att det är ett jobb som man får betalt för. Det har varit vad man älskat hela livet och ens hobby, jag tror alla har den känslan. Då presterar du din bästa hockey. Med det sagt så har du dina bra och dåliga dagar, som med vilket jobb som helst. Du är förbannad och arg, och sen har du dagar då allt flyter på och är skitbra. Men det hör bara till det vanliga livet.
Nu är det bara att se fram emot det här äventyret. Det har inte satt i gång än, men det är där man är nu. Det går inte att blicka längre än så.

TT: Prioriterar du annorlunda nu? När du var yngre kanske ishockeyn sattes i första rummet hela tiden?

När man var ung visste man inget mer. Det fanns ingen press, inga förväntningar på en från fans, ledning, organisation och tränare på samma sätt som nu. Allt var en enda stor lek. Nu är det ju annorlunda. Du har förväntningar på dig själv och du ska ha förväntningar från din organisation för du är ju anställd av dem. Du har ett större ansvar i allt du gör, så enkelt är det.

I höstas försvann kärleken till ishockeyn, sporten som varit hans liv under så många år.

TT: Känner du att du älskar hockey igen?

Ja, det gör jag, 110 procent. Någonstans där nere visste jag det också. Jag visste också någonstans att jag skulle spela igen men att det skulle vara på en plats där jag ville vara. Det var väldigt viktigt för mig.

Blickade mot NHL

Berglunds sug efter att spela började komma tillbaka i vintras. Han började blicka mot nästa säsong och drog rätt snabbt i gång med träningen. Inledningsvis låg tankarna på att återvända till NHL, men efter någon månad började det vända helt.

Jag vet inte om det var för att jag hade börjat bo in mig, men jag började känna att det skulle vara otroligt kul att spela i Sverige. Därifrån gick det.

Det gick hela vägen till ett ettårskontrakt med Djurgården. Berglund följde Stockholmsklubben under SM-slutspelet där laget förlorade mot Frölunda i finalen. Han fick bilden av en seriös och bra organisation, och den 2 juli blev det officiellt.

Jag hade en bra dialog med dem och fick verkligen känna efter om det var det jag verkligen ville, och det var det.

Meriterna talar för sig själv. Med över 700 NHL-matcher och medaljer från både OS och VM är hans erfarenhet svårslagen i SHL-sammanhang. Men efter en lång tid utan ishockey är det svårt för Berglund att säga hur han står sig.

Det är ett tråkigt svar, men så enkelt är det. Jag förbereder mig så gott jag kan och när jag kommer in i det vet jag att jag är en väldigt duktig hockeyspelare.

För Berglund är det hockeyn som ligger i fokus. Han vill göra sitt bästa för att vara en ledande spelare i Djurgården och ser fram emot att inleda säsongen med sitt nya lag.

Inte många som pratar

Gällande den mentala biten, som Berglund först delade med sig av i en intervju med VLT i januari, är förhoppningen att han kan ha bidragit till att hjälpa idrottare i en snarlik sits.

Ja, jag hoppas det. Sen hur mycket mer jag tänker ta del i det och hjälpa andra … så långt har jag inte riktigt kommit. Jag vet till 110 procent att det är många som har känt likadant som jag på många sätt. Sen hur man väljer att hantera det är någonstans upp till en själv.

TT: Du säger att det är flera andra som upplevt det – hur upplever du att hockeyn generellt tacklar det?

Det är väldigt svårt att säga för det är inte så många som pratar om det. Det finns inte så mycket att göra åt det när man inte vet.

TT: Finns det sätt att jobba vidare med det?

Det finns säkert hundra sätt att jobba vidare med den frågan. Jag har faktiskt inte lagt ner så mycket tid på att tänka på just det. Personligen har jag blickat framåt mer och inte vara kvar på den sidan i livet. Jag gjorde det jag behövde och jag visste då att det skulle bli mycket bättre. Så simpelt är det.