Mellan träningslägret på Hawaii och världstouren i Kina hade Karin anledning att ta vägen om Katrineholm.
Storasyster Annas yngsta son skulle döpas och under några timmar fick Felix Erik all uppmärksamhet under ceremonin i Nävertorpskyrkan. Ett tillfälle världsinnevånaren Karin inte ville missa. Familjen är viktig och har alltid haft, och har, en central roll.
Pappa John blåste ballonger inför dopet, mamma Barbro stod i köket och strök medan syster Anna försökte fixa allt annat medan barnen busade runt och Karin och maken Wesley fick åka iväg och köpa en gunga.
– Mamma och pappa har alltid ställt upp. Det har varit skjutsar, kärlek och så mycket omtanke, säger Karin när hon backar 20 år i tiden.
Det var då volleyn blev nummer ett, med juniorlandslag, SM-guld med KVK och en begynnande beachvolleykarriär hon inte vill se slutet på riktigt än. Det är också en karriär där hemma har blivit lite suddigt.
– Det är i lägenheten i tvåmiljonersstaden Fortalesa i norra Brasilien lika mycket som i Stockholm, Hawaii där jag pluggade och har kvar så många kompisar, men också Katrineholm, säger Karin.
OS-drömmen har funnits ända sedan SM-bronset i beachvolley som 16-åringen tillsammans med Petra Ekblom. Aldrig har Karin varit så nära som nu.
– Beachvolley är så häftigt. Man måste vara så komplett jämfört med inomhus då man blir specialiserad som passare, libero eller mottagare. I beachvolley får man heller inte ha kontakt med tränaren under matcher utan två spelare måste lösa all taktik själva.
I Brasilien kom nästa upptäckt.
– De är bäst och jag trodde att alla brasilianska spelare vara talanger tills jag insåg hur mycket de tränade. Det var där och då jag insåg att det fanns ytterligare en nivå att nå genom träning. Om jag bara bakade samma kaka kunde jag bli lika bra.
Satsningen var självklar och med Nina Grawender trodde Karin att hon hittat sin partner för Rio-OS i sommar. När Nina skadade ryggen blev det ett hårt bakslag.
– Det tog så mycket energi, vi klickade så bra ihop och så plötsligt tog det slut.
Karin vägrade att karriären skulle sluta med en så besk smak. Med Anne-Lie Rininsland åkte hon till Sotji och vann det fjärde OS-kvalet. Men Anne-Lie hade svårt att få ihop livspusslet med mammaroll och en OS-satsning.
– Det är fixat nu, hon har löst det och nu kör vi. Ärlighet, respekt och trygghet ska ta oss till Rio i sommar, säger Karin.
För att komma dit har hon fått starta en egen klubb.
– Efter KVK:s konkurs var det meningen att jag skulle spela för KAIK. Men det fungerade inte så nu spelar jag för Katrineholms beachvolleyklubb. Det är min egen klubb där jag och kompisen Angelo Santos är de enda spelarna, säger Karin.
I 13 år har hon levt som beachvolleyproffs.
– Just nu är allt fokus som sommarens OS. Sedan finns tid för reflektion.
Ett OS där träningen är en viktigare förberedelse än att oroas över zikavirus och svininfluensa.
– Vissa nyheter försöker jag hålla mig borta ifrån, konstaterar Karin.
Hon vet inte än hur hon skulle reagera på ett positivt eller negativt OS-besked och en satsning ytterligare fyra år framåt. Men oförberedd är hon inte. Karin har gett upp planerna på att bli läkare vilket ursprungligen var tanken med biologistudierna på Hawaii efter collegeåren i Montana State, USA:s cowboyland.
– Jag vill ha ett jobb där jag kan hjälpa till.
Då ligger hund- och kattpensionat inte långt borta.
– Wesley gillar hundar och jag katter. Just nu har vi gatukatten Mjau Mjau som fått ungarna Edward och Bella. Tidigare hittade jag tre fåglar på stranden som jag tog hand om. Jag gillar djur, säger Karin.
Eller så blir det som tourchef. Tillsammans med Wesley har Karin köpt loss challenge- och opentouren från Svenska volleybollförbundet.
– I sommar arrangerar vi Back to the beach tour för första gången. Vi ska ge konceptet tre år. Första året blir det sex stopp, i Umeå, Farstanäs, Skanör, Mellbystrand, Åhus och Åsa.
– Jag och Wesley startade också företaget Play for life i fjol med inriktning på att arrangera träningsläger.