Elin Eldebrink gör som Frida – slutar i Blågult

När Sverige slogs ut ur EM i början av sommaren sade Frida Eldebrink direkt att hon hade gjort sitt i landslaget. Elin Eldebrink lutade åt samma håll, men kände att hon behövde fundera.

Det har hon gjort nu.

– Jag har bestämt mig för att det var det sista med landslaget. Jag behövde lite tid för att känna att det kändes helt rätt, och nu känns det jättebra, säger 33-åringen till TT.

– Det har ju vuxit fram lite de senaste åren att man blir äldre, och det sliter väldigt mycket på kroppen.

Guardtvillingarna från Södertälje har båda hunnit spela en bra bit över 100 A-landskamper med Blågult. Och i fyra EM-slutspel – 2013, 2015, 2019 och 2021 – har de varit landslagets största stjärnor och alltmer rutinerade stöttepelare.

Bästa minnet?

– Jag tänker direkt på 2012 och när vi tog oss till EM 2013. Det var början på hela resan, de känslorna är ganska svårslagna, säger Elin Eldebrink.

"Spännande och kul"

Även Kalis Loyd tackade för sig efter EM, precis som förbundskaptenen Marco Crespi. Och på måndagen presenterades Irene Otamiri, Robin Sandberg och Kevin Taylor-Lundgren som tre av de fyra personer som ska leda landslaget i en helt ny typ av coachkonstellation framöver.

– Det känns som en oprövad idé, men framför allt spännande och kul med svenska coacher. Det känns rätt och efter den här sommaren (då Sverige åkte ut i EM-kvartsfinal) har vi fått se många av de unga tjejer och talanger som finns. Det finns verkligen att bygga på, säger Elin Eldebrink.

Själv har hon precis inlett sin tredje säsong i franska Bourges, som enligt planen blir den sista anhalten utomlands.

– Det är det ställe där jag har trivts bäst under min karriär och det känns bra att få avsluta proffskarriären på ett ställe där man trivs, säger Eldebrink.

Vill vinna SM-guld

Och om ett eller ett par år är sedan drömmen att återförenas med Frida och bästisen Louice Halvarsson hemma i Södertälje.

– Och gärna vinna det där SM-guldet som vi aldrig gjorde innan vi lämnade 2008, säger Elin Eldebrink om landslagsveteranernas planer.

Landslaget då? Är en framtida comeback över huvud taget tänkbar där också?

– Jag tror inte att någon kan säga att det här är det absolut sista. Vem vet, om jag avslutar proffskarriären här och flyttar hem och får en helt ny gnista och dessutom ges möjligheten... Men nej, just nu känns det väldigt långt borta.