Publikfest, trummor och sång. Den andra matchen i SM-finalserien hade alla förutsättningar att bli bra.
Ändå blev slutet så bitterljuvt som ett slut bara kan bli, med gråtande KVK:are på ena sidan och glada engelholmare på den andra.
Det var inte så mycket 0–3-förlusten i sig som gjorde KVK:arna otröstliga, det var på sättet matchen slutade på som fick deras ögon att vattnas.