Som ung valde Nicklas mellan motor eller musik. Farfar Sven körde TT-tävlingar på motorcykel och farbror Mats har ett SM-silver i formel 3 medan pappa Sören blev musiker.
– Jag spelar fortfarande gitarr och det är alltid lika kul när familjen träffas. Instrumenten kommer fram och vi lirar 60-talspop. Det blir mycket Beatles.
Nicklas valde pedalställ i stället för notställ.
Som 12-årig Sköldingebo var det nära till gokartbanan i Valla och hela sommaren jobbade Nicklas där hos Claes-Håkan Hess. Lönen räknades inte i kronor utan varv i en av hyrkartarna på banan.
30 år senare, med erfarenheter från formelracing, STCC och World tour car championship och en son som börjat med karting har Nicklas perspektiv.
– Karting är pure racing. Det är fyra hjul, ratt och tävling på lika villkor. Sen blir det politik och spel.
Han pratar av egen erfarenhet. Efter kartingkarriären tog han klivet upp i formel 3. Då en sport som fortfarande var stor i Sverige.
– Inför säsongen 1997 skulle vi satsa. Jag hittade en bil som vunnit tyska mästerskapet och var till salu, berättar Nicklas som en inledning på en sanslös historia.
– Jag tog ut 250 000 kronor i kontanter, la dem i en portfölj och åkte till Österrike där bilen fanns. Jag gömde pengarna under sängen i hytten på båten. Tio mil in i Tyskland kom jag på att jag glömt portföljen och vände tillbaka.
Pengarna var kvar. Bilen blev hans, han vann nordiska mästerskapet och fick en inbjudan att köra VM i Macau. Som en förberedelse tackade han ja till en inbjudan från Salzburg att köra en tävling där.
– Den slutade med en krasch och indragen licens. Jag kom aldrig till Macau, säger Nicklas.
Familjeteamet i F3 insåg sina begränsningar och Nicklas var beredd att börja som snickare igen. Då kom han i kontakt med racinglegendaren Picko Troberg som erbjöd en körning i STCC. Nicklas skrev på kontraktet utan att läsa det finstilta. När pengarna saknades var det han som fick lämna teamet.
Tre år senare var han tillbaka hos Picko.
– Visst har det varit många bakslag, men jag har haft en förmåga att komma tillbaka och 2002 blev ett fantastiskt år. Jag blev trea i mästerskapet det året, säger Nicklas om en säsong där han var så nära att snuva både Janne "Flash" Nilsson och Roberto Calciago på mästerskapstiteln.
Nicklas har ett nästan fotografiskt minne från varje race och minns precis hur det gick till.
– Jag hade slagit banrekordet på Falkenberg. I finalen ledde jag, men det enda som fanns i skallen var att förbättra rekordet. Så dumt. Jag var i ledning och kunde vinna mästerskapet men släppte inte gasen för att jag skulle slå det där idiotiska rekordet och åkte av. Efteråt möttes jag av Pickos svarta ögon i depån.
Två år senare erbjöds han en plats i Porsche Carrera Cup hos Podium.
– Jag fick köra racing och samtidigt få lön för det, säger Nicklas.
Anställningen hos Podium innebar så mycket mer.
– Jag var med och startade ett skolprojekt i Arjeplog tillsammans med nykterhetsrörelsen IOGT-NTO. Vi hade ett eget team i JTCC, och det blev två fantastiska år.
Det var ögonöppnaren som fick Nicklas på att fundera på att driva ett eget team. Det blev verklighet tillsammans med förre katrineholmaren Bengt Nilemo hos General Motors Sverige.
Första året i STCC körde Nicklas själv en Chevrolet men 2008 blev han stallchefen med Thomas Schie som förare. 2011 blev det mission complete, för att använda Nicklas egna ord. Den totala succén i STCC. Med Rickard Rydell som en av teamets förare blev det både vinst i förarmästerskapet som märkesmästerskapet.
– Jag ryser fortfarande när jag pratar om finalen på Mantorp, hemlighetsmakeriet när Chevrolet erbjöd Rickard en ännu inte färdigutvecklad växellåda, hur jag fick skriva på kontrakt med tystnadsplikt och en säsong som drevs vidare långt efter målgången med jurister och advokater innan vi fick rätt.
Inför 2013 kom brytningen. STCC gick samman med TTA och Nicklas var inte intresserad av en hybridsäsong. På darriga fötter och med blankt papper tog han nästa steg – en satsning på WTCC, world tour car championship i samarbetet med Honda. Teamet och omsättningen växte. Efter ett första år 2014 kom satsningen 2015 med Richard Rydell som förare.
– Det blev ett besvikelsens år. Rickard blev sjuk och vi kunde inte fullfölja säsongen. Vi stod där med kostnaderna, men ingen förare. Vi lade ned säsongen, säger Nicklas.
Han var deppad, men inte knäckt.
– Just nu befinner vi oss i ett läge där vi prövar våra avtal och samarbeten. Av fem anställda i fjol är vi två kvar i företaget. Vi har lämnat lokalerna i gamla Mejeriet och hyr nu av Timo Helisten där Peugeot tidigare sålde bilar. Jag har en Honda som ska gå årets WTCC och hoppas snart kunna presentera stallets nya förare. Men 2017 tror jag att vi är tillbaka i STCC, säger Nicklas Karlsson.